Aftonbladet – 11 juli 1867, sida 2

kunna förmå sig att vänta. ?Tiden och jag, bvardera mot två? är bättre mäns valspråk än Filip II:s. Men Deak hade dock andra och mäktigare hjelptrupper — sådana, som sällan underlåta att komma i tidens längd. England och Frankrike stredo Ungerns strider på Krimkrigets tid; Frankrike och Italien under det lombardiska fälttåget. Österrikes hjerta, liksom Faraos, var förhärdadt mot alla dessa synliga plågor. Men Königgrälz bräckte hvad som ej ville böja sig och förde Österrike till Deaks egna vilkor. Kejsar Frans Josef återupprättade en konstitution och fick en krona. Men hittills är föga mer än konungen vunnen för Ungern. s Österrikes och Tysklands rivalitet, kroaternas, serbernas och rumenernas sträfvanden, centraliseringstraditionerna, upplösniugsfröen äro i verksamhet icke mindre i det nya konungariket än i återstoden af kejsarriket. Kanske äfven i Ungerns eget intresse. Deak har begärt och fått för mycket. Kossut klandrade honom, såsom vi sett, för hans moderation. Han beskyllde honom för pligtförgätenhet och otrohet mot sitt land. Men Kosasuth likasom Mazzini tillhör denna tout-ou-rienskola, der man lär sig ?huru en sak icke skall göras?. Det är otvifvelaktigt, att Deak har tillförsäkrat Ungern så mycket oberoende som är nyttigt för det. Hade han stått fast vid Kossuths förklaring år 1849 eller hade han till och med påyrkat ett obevekligt strängt och absolut fördrag om personalunion, skulle han ha underminerat icke mindre Ungerns än sjelfva Österikes grundvalar. Lemnadt åt sina egna hjelpmedel eller till och med svagt understödt af Österrike, skulle det magyariska Ungern svårligen ba kunnat stå på sig mot sina slaviska undersåter och grannar. Endast genom att stödja sig vid d.n förra herrskande racen och göra gemensam sak med henne mot oordningens elementer kan det hoppas att bibehålla sin ställning. Deak insäg detta och besvarade icke Kossuths beskyllningar. Lyckligt det folk, som har en sådan statsman! Treefaldt lyckligt det folk, som förstår att följa honom.