Aftonbladet – 11 juli 1867, sida 2

SES VI RBIe 9 Je SVA BIR STEVE SBR aldrig. med mera skäl kunnat auvändas. Saken är en händelse i och för sig och sammanfattar i sig mannens karakter. Den 8 Juni i Pesih var en dag af Deaks egen tillverkning. Lik en stor och god forntidsman drog han sig undan anblicken af sitt eget verk. Midt i denna medeltidsartade, asiatiska, barbariska pomp och ståt, i denna förevisning af kalpacks och attilas, pelsar, juveler och fjädrar skulle Deaks ?enkla, oprydda svaria drägt? icke ha varit på sin plats. I trängseln af förgyllda vagnar, eldiga springare och skimrande uniformer skulle hans gamla, ruskiga chäs och eäfliga krake? ha gon en slät figur. Bland de stora namnen atthyany, Zichy, Paltfy, Hunyady och andra magnater skulle det simpla namnet Frans Deak, en gentleman af god börd, häretammare från en gammal familj, men likväl endast advokat och v ycket rik på ett par tusen riksdaler om året, icke ha låtit synnerligen stort. Deak bryr sig icke om ?att bli sedd på höga platser eller fästa uppmärksamhet på torget?, Ehuru frånvarande, tycktes han knappt var saknad. Hans uteblifvande förorsakade ingen öfverraskning, gaf ic-e anledning till någon utläggning; ingen kunde det falla in ett tillskrifva det falsk blygsamhet, ?en stolthet, som låtsar ödmjukhet?. Kejsaren, en man med ädla instinkter, skulle ha velat gifva den mest strålande juvelen i S:t Stefans krona för att ha haft Peak vid sin sida den dagen. Men hvar skulle hans plats kunna finnas? Värdigheten af palatin, premierministerplatsen i kabinettet, det gyllne skinnet, Maria-Teresia-ordens storkors, hvad var väl allt detta för Frans Deak? Kungamakare är mer än kung. Bitt lands far vårdar sig icke om att bli dess första embetsman?, såsom vi lära af Cosmo di Medici. Kejsaren, som visste Deak vara otillgänglig för ärelystnad och fåfänga, lade an på hans känsla och skänkte honom sitt porträtt! med inskriften: ?F.ans Josef till Frans Deak. Det är någonting oförklarligt hos denne Deak. Ehuru en af Ungerns ?representative män?, är han i alla afseenden motsatsen af en ungrare. Det finns hos honom ingenting af magyartypens stormodiga, sanfurniska, uppseende älskande liflighet och äftighet; en man med måttliga behof och indraget lefnadssätt; i åratal invånare i ett med alla möbler hyrdt rum i hotell Queen of England, sittande dag ut och dag in i sitt soffhörn med en cigarrstump i munnen, med högra benet kastadt öfver det venstra, tillgänglig för alla och outtröttlig åhörare, ordkarg, artig, men allvarsam ända till dysterhet, med en ständig anstrykning af bekymmer, som är nästan pinsam att se; en lidelsefri, ytterst oegennyttig man med rena åsigter, sundt omdöme, någon gång vältakg, ja till och med lysande i sitt tal; beredvillig att gifva efter ismåsaker, ett hälleberg i fråga om grundsatser, med någontiog af Cavours hufvud oeh Garibaldis hjerta —en afgud för sina landsmän, hvilka ha gifvit honom Aristidis titel ?den rätträdige?. En förunderlig bana är Deaks, endast till hälften förstådd afverlden ochaf hans egnaland-män. Hvad Ungern genomdrifvit genom sina tjuguåriga ansträngningar är cen laglig revolution; det har vunnit en det passiva motståndets seger, en plan att gå till väga, som Deak: ensam var upphof till och fullbordade. Ungern hade ingen brist på patrioter, hjeltar och martyrer— Batthyani, Kossuth, Teleki. Men Deak var en man af annat ET: Hans afsigt var att eröfra, icke att ida. Den ståndpunkt, han intog, var oöfvervinnelig, oantastlig; det var laglig opposition, Ingen kan ana, huru mycken frihet i handling som återstår för verkligt ädla, redliga och moderata män under den mest despotiska styrelse. Aldrig har någon mera oförskräckt anklagare af påfvetyranniet fun nits än Massimo dAzeglio i sina Ultimi Casi di Romagna. Den romerska polisen tog denna bok i beslag, brände upp den och kastade dess läsare i fängelse; men författaren, hvars namn stod på titelbladet, blickade polisen i ansigtet och gick förbi oantasted; ty sanningen är för stark för att kunna släs till marken ens i Rom. På samma sätt var Deak icke mindre oantastlig än cöfvervionelig. Han intog sin ståndpunkt på sitt lands Tag. Fast i afseende på en enda lagerundsats var han icke omedgörlig i någon anunan. Hans uppförande var lika försonligt, som det var oföränderligen konseqvent. Han blottställde aldrig sig sjelf eller landet för obotliga fiendtligheter, antog aldrig en tom, osäker fred. Han underhandlade, han drog ut på tiden; icke modfälld af motgången, icke uttröttad af felslagna förhoppningar, afbidade han sin tid. Med hans tjenster såsom representant och minister — med hans sändning såsom en det nittonde århundradets man, en nedrifvare af de eista lemningsrne af feodalismen befatta vi oss icke. Det är såsom en kämpe för den ungerska nationaliteten som han har så stora anspråk på sitt lands tacksamhet. Åter och åter från 1848 till 1865 stod han inför sin suverän lik Numas okända besökare med de Sibyllinska böckerna. Hans vilkor voro konstitutionen, den hel och hållen, och ingenting annat. Oberoende för Ungern, sjelfstyrelse, intet fördrag med Österrike annat än en personal.union. För Schmerling och hofkanslererna syntes hans anspråk öfverdrifna; Kossuth och hans hetlefrade anhängare föreföllo de såsom högförräderi mot magyarsaken. Men Deak bröt med Kossuth och dukade icke under för Schmerling. Österrike kunde icke nedlåta sig till Deaks vilkor, men icke heller kunde det rätt och slätt afslå dem oåterkalleligt. Oböjl g som Deak var i sina grund satser, var han likväl den ende moderate, rationelle och politiske mannen, den ende, med hvilken unaderhandling var möjlig. Å andra sidan hade Ungern dragit svärdet och trodde sig för alltid ha kastat bort skidan. Det hyste föga önskan och intet hopp om försoning. Det ryggade tillbaka för försöket, ryste för blotta namnet af uppgörelse i godo. Lyckligtvis var dess tro på Deak större än aila dess instinkter af stolthet och hämd. Det beundrade Kossuth, det lyssnade till Teleki, men följde Deak. Anda till 1861 fanns det partier och partiledare i Uneern. Frän den tiden fanns det blott) vr HO rö ARA Ä RTR MÅ 4 HH rå mPR DB TO mm ms a NM -—-—— mm mm mm Å lt; Me Ån —— Kn I OO mm ka DR rt nd för TA rt fr LA ÖR MN AME nm rm Fr KH At AA AA mA vo mrtvor bro NH NR 5 ker