Aftonbladet – 8 juli 1867, sida 3

UTRIKES. FLANKRIKE. Maximilians afrättning bar gjort ett oerhördt intryck i Frankrike, och man befarar att denna tilldragelse icke kan undgå att medföra politiska följder, hvilkas första verkningar också redan låta förnimma sig i oppositionens språk i lagstiitande kären den 2 dennes. Thiers, som haft för afsigt att uppträda vämnda dag i Mexikofrågan, uppsköt sitt tal, för att icke synas draga fördel af den tragiska händelsen ; men detta bätade till intet, ty i hans ställe uppträdde flera andra oppositionstalare synnerligen häftigt. Vi redogöra här i största korthet för detta märkliga plenum. Det började med ett tal af Colley de S:t Paul, som skarpt klandrade budgetsutskottet. Hans tal inskränkte sig dock endast till sifferuppgifter. Efter honom uppträdde: Picard och förklarade, att det nuvarande regeringssystemet behöfver en radikal reform, att regeringen är en personlig regering, att den mexikanska expeditionen var stridande mot landets värdighet, att man icke kände regeringens äfsigter rörande Tyskland, och att landet i det ögonblick, då man framlade ett förslag om armens reorganisation, befann Sig i ett tillstånd af uppenbar svaghet efter 15 års lugn; den rådande regimen är en förtrycksregim. u Miral, som egentligen sökte försvara budget-komiten, och !.vars anförande, likasom åen förste talarens, var späckadt af siffror, förmådde icke förtaga intrycket af Picards skarpa angrepp mot regeringen. Jules Simon uppträdde härefter på tribunen för aft kasta en blick på den inre styrelsen. Han började med en beskrifning af festen vid prisutdelningen, hvilken, sade han, hade en stor dragningskraft för honom, som alltid sysselsatt sig med arbetarnes intressen, och det gladde honom, ty denna åt framåtskridandet och nationalarbetet egnade fest är en af landets och alla länders största. Vid denna fest hade man uttalat ordet ?frihet?. I detta afseende förefins en begreppsförvirring i iderna ; 1789 års grundsatser ha helgat alliansen mellan demokratien och friheten. Jag älskar lidelsefullt friheten och demokratien, men ingen demokrati kan finnas utan frihet och ingen frihet utan demokrati. Utgående från denna grundsats, måste man erkänna folkets och dess intellektuella odlings rättigheter. Talaren yttrade, att 1848 ärs författning inskrifvit dessa gruudsatser, och han medgaf, att regeringen har utvecklat dem, då hon införde kon-: ferenser, skolor för fullvuxna och folkbiblioteker samt inlemnade en lag om flickskolor. Han . medgal också, att regeringen gjort mycket för arbetsfriheten; men tal. ville säga, hvari han var af annan åsigt än regeringen. Han nämnde då först budgetens sparsamhet beträffande den allmänna undervisningen, under det att krigsbudgeten går framåt med jättesteg. Han påstod härpå, att undervisningsfrihet icke finns, att utanför statsskolorna får man icke öppna munnen utan en tillåtelse, som beviljas eller förvägras på det mest nyckfulla sätt. Afven dettaj: är en följd af demokratien utan, friheten och är lika ofullständigt som farligt. Afven lagen om koalitioner är ofullständig utan församlingsrätt ; ty det är en ofantlig skilnad mellan tillåtelse? och rättighet? att samlas, en skilnad såsom mellan natt och dag. Man begriper icke, huru handelsfrihet kan finnas i ett land, största redskap, pressfriheten, icke finns. Detta leder till förhållanden, af hvilka hederligt folk lida och finanserna ruineras. Tal. frågade, om man under dessa förhållanden hade valfrihet och tillade: Vi skola icke upphöra att fördra de nödvändiga friheterna af er; vi skola aldrig för ofta fordra dem med för stor energie; patriotismen gör det till en pligt för oss, ty det är friheterna som gjort Frankrike till hvad det är, och utan hvilka det icke skulle vara den stora nationen. Talaren medgaf, att regeringen skulle uppställa kandidater, men fordrade likhet. Sedan han bevisat, att kammaren icke egde rättighet till initiativ, påminde han om, att han år 1848 hade bekämpat jakobinismen, likasom han nu bekämpade cesarismen. En röst: Hvad är cesarism? Simon. Demokrati utan frihet. Tal. gjorde nu en liflig målning af lyxen. Men de enskilda följde endast regeringens exempel, ty hon gjorde omåttliga utgifter. Armen ständigt på krigsfot är krig. Statsministern Rouher började med satsen, att Picard utfärdat en verklig anklagelseakt mot regeringen. Hr Picard har sagt er, att den rådande regimen alltsedan 1848 varit en förtrycksregim och en tillintetgörelse af landets förmåga. Huru! I femton år har vårt arbete befruktat landet, ha våra bemödanden varit egnade åt dess bästa, och detta skall ha varit vårt ändamål och om frihetens