Aftonbladet – 8 juli 1867, sida 3

Verldsutställningen i Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) XXIV. Prisutdelningsfesten. Paris den 1 Juli. Ändan kröner verket, och derför välja vi den stora fredsfesten för att afsluta våra studier öfver verldsutställningen. Prisutdelniogen skall ega rum i det gamla industripalatset. Hela Paris har sträfvat efter lyckan att erhålla inträdesbiljett, men blott 17,000 utvalda komma att bivista högtidligheten. Genom den svenska kommis sariens artighet tillhöra vi de lyckligas antal, och om ni behagar så bege vi oss genast i väg. Klockan är 12 och alla kommunikationer äro stängda öfver place de la Concorde, genom Champs-Elysees och angränsande gator. Regementena marschera upp och bilda dubbel haie från Tuillerierna till industripalatset, och från sultanens bostad (palais de Champs-Elysåes) till samma ställe. Ekipagerna börja redan anlända och stora skaror af högtidsklädda damer hvimla vid: ingångarne. Vi gå också in, för att i tid hinna lokalisera oss. Intrycket af lokalen är bländande. Med ett enda ögonkast öfverser man det ofantliga skeppet, som innesluter 17,000 beqväma sittplatser. Golfvet är föryandladt till amfiteatrar, som slutta mot midten, der en bred väg löper rundt kring salen. Ofvanför amfiteatrarne äro läktare, der större delen af den betalande publiken har sin plats. Salen är dekorerad i rödt och guld med utomordentlig rikedom och smak. På de purpurklädda pelarne hänga vapensköldar, draperade med de olika ländernas fanor. Midt på ena långväggen höjer sig tronen ända upp mot taket. Från den gyllene kronan deruppe hänga röda sammetsdraperier, öfversållade med bin af guld. Tronen, el ler rättare estraden, har tre fåtöljer för kejsaren, kejsarionan och sultanen, och omkring trettio stolar för de främmande furstarne. Dessutom finnas der flera hundra platser för sviten. Från estraden går en red trappa ned till vägen, der exposanterna skola tåga fram. På ömse sidor om trappan och tronen stå vakter af hundramannagardet. Längs midten af salen är en fördjupning, som omslutes af en parterr lefvande blommor. Der se vi ett urval af de belönade industriartiklarne, uppställda i tio grupper. Mellan fsrupperna äro bänkar för exposanterna. Glastaket, som hvälfver sig öfver det höga skeppet, är täckt med en himmel, öfverströdd af stjernor. Men hvad äro alla dessa förgyllda stjernor mot dem som lysa emot oss från amfiteatrarne och nere på gångvägen. Kom låt oss göra en tur genom salen för att betrakta publiken, som nu i det närmaste intagit sina platser. Nära hälften består af damer i präktiga ljusa toiletter. En delaf herrarne äro i frack och hvit halsduk, men de flesta bära uniformer, den ena mera strålande än den andra. Här möta vi först alla stater, kärer och akademier som finnas i den franska hufvudstaden. Ryktbara män gå fram i tusental, med sina lagrar broderade på frackarne och förtjensterna upphängda på bröstet. i form af stjernor och kors. Hofdrägter och militärun former från verldens alla länder hvimla öfverallt. Der gå några ungrare i sina broderade sammetsdrägter och höga stöflar. Kragar och bräm äro af zobelskinn och nägra ha sina små kappor alldeles öfversållade af äkta perlor ch stenar. Halskedjorna cch agrafferna i deras pel:mössor stråla af diamanter. Också låta de beundra siz som barn när de bära präktiga klöder. Se hur den gräskäsgige ungraren vänder sig omkring för att låta en nyfiken fransmau riktigt beskåda sig. Här upptegas långa bänkrader af ryssar, spaniorer, tyskar, italienare, greker etc. Det är en rikedom på färger och former som är otrolig. Der se vi en skara turkar i sina röda mössor och guldbroderade uniformer. Några bära turbaner, andra ett slags gröna mössor med blänkande halfmånar. -Åfven svenska, norska oah danska uniformer skymta bland de andra. Se dessa två prelater i sina gredelina kaftaner. De äro öfverhöljde med så mycket glitter att man framifrån knappast kan se färgen på deras sidenrober. Knuffa icke dessa värdige gamle engelsmän i röda kappor, kantade med skinn och sammanhållna af gyllene kedjor. De äro magistratspersoner från London (aldermen ete.), hitkomna med en lyckönskan öfver det misslyckade attentatet, och en dito för verldsutställvingens stora framgång. De följas i hack och häl af franska jurister och advokater, i svarta drägter och blänkande stålvärjor. Läktaren midt framför tronen utgör glanspunkten. De första bänkraderna upptagas af de utländska sändebudens damer. Det är en lyx och glans, som förvirrar en fattig nordbo. Som vanligt tar furstinnan Metternich största uppmärksamheten i anspråk genom chic i kostymen. Hon liknar i dag en kanariefågel, ty bon är gul från topp till tå. Endast en diamantrosett strålar på hatten. Diplomaterna och deras damer ha svåra medtäflare i de långväga främlingarne, som fått sina platser i deras krets. Der sitter en siamesisk prinsessa med sin svit. Hennes kejserliga höghet bär en klädning af guldbrokad och en mantel af samma tyg. Aunsigtet har något af den mongoliska typen. Det svarta håret är utan nrvdnader. men