Aftonbladet – 6 juli 1867, sida 2

Utan att lemna honom tid till vidare förklaringar aflägsnade han sig derefter och bar bort honom, såsom Mouchette nyss förut uttryckte sig. Den svarte debardören blef ensam med efvinnan de Casa-Real och hennes trogne arcos Praya. Men Marcos höll sig vördnadsfullt på afstånd. Debardören gick fram till grefvinnan och yttrade, i det han fattade hennes hand: aFra grefvinna,.. Oh! min herreX, afbröt madame de CasaReal lifligt förebrående. Har jag kastat fram ert namn åt alla hörn här i rummet? Ni kon icke göra det, svarade debardören lugnt. Af hvad skäl? — Af det allra bästa: emedan ni icke känner det.4 Pierrot log och ryckte på axeln. Fortfar, jag ber.4 Pierrot, eftersom ni vill det, min vän Pierrot, jag är okunnig om de motiver som fört er till det kyffe, den hederliga fri-matta som hålles af den hedervärde Frangoise Tournesol.4 Jag skall kanske uppiysa er derom. Ni skulle derigenom göra mig en stor glädje, ehuru dessa motiver noga räknadt icke kunna på något sätt röra mig.4 Svär icke på det. Må vara; låtom oss lemna det åsido och komma till hufvudsaken.4 Gå på, min herre, gå på, svarade pier ron, som gerna önskade ait få sticka spet sen af sin vackra näsa uti andras affärer, men som icke kunde fördraga att man sysselsatte sig med hennes egna. Alldeles nyss4, sade den svarte debardören, under slagsmålet, ansåg ni mig för. satt i en grym förlägenhet och kom mig modigt till hjelp. stVacker merit! Först och främst har jag att göra er en ursäkt,.. Mig? Föf hvad ?