Aftonbladet – 6 juli 1867, sida 2

DE OSYNLIGA I PARIS, ?) AP GUSTAYVE ALHARD. Öfversättning. FÖRSTA DELEN. Genom att sparka, sprattla och vrida sig på alla kanter hade gossen slutligen lyckats glida utor händerna på kolossen, som icke vågade bålla hårdare uti af fruktan att qväfva honom. Sedan Mouchette en gåvg kommit på sioa ben igen och åter blifvit herre öfver sin lilla helvetiska personlighet, intog han en stolt ;osition med handen i sidan och sade gravitetiskt: Min onkel, min goda onkel4 — det var: den vänskapsterm Mouchette använde på la Cigale — i sanning, ni tager mig för den fågel, hvars namn ni nyss slungade i ansigtet på mig. Seså, följ migX, sade den gule debsrdören. Det är brädtom.4 498 säg det då, dumbomt, svarade pojken och gar jätten svar på tal. Han gjorde ett luttsprång och fortsatte derefter: uJag vill nog följa med dig, men inte att du bär bort mig under armen som ett paket smutsigt linne. Gå. Jag följer dig. tFördömda pojke! brummade den gule debardören ; oeh utan att tillägga något vidare, grep han för andra gången sin skyddsling, och placerade honom beqvämt på den ena af sina väldiga axlar. ) Se A.B. n:r 11—13, 15—17, 19, 21, 23, 24, 27, 29 39, 12. Ad, 45, 48—50, 53—57, 59, 61—63, 68-—68, 70, 73, 75, 77, 78 (A), 79, 80, 82, 83, 34, 87—89, 91 (AD, 94(A), 95-097. 100—103, 106, 107, 109, 111, 115, 118, 119. 121. 124, 126, 129-—131, 134 (AD, 135, 139—141, 143, 145—147 149, 151—153.