Aftonbladet – 4 juli 1867, sida 3

sen. Hvad skulle de säga i dag, om de bivistade dessa hela verldens olympiska lekar, vid hvilka alla folkslag täfla i intelligens och samtidigt synas på framåtskridandets oändliga bana ila fram mot det ideal, som man oaflåtligen närmar sig utan att kunna nå det? Från alla jordens yttersta punkter hafva representanter för vetenskap, konst och industri skyndat hit, nationer och konungar hafva kommit för att hedra arbetets ansträngningar genom sin närvaro med fredens och försoningens tankar. Vid dessa stora möten, som synas röra blott materiella intressen, finnes alltid en moralisk tanke, som träder fram ur den andliga tvekampen: tanken på civilisationens endrägtighet, i hvilken nationerna lära att närma sig hvarandra, att känna hvarandra och att värdera hvarandra. Hatet släckes, i det den sanningen finner mer och mer erkännande, att hvarje särskildt lands framgång bidrager till alla länders.? Efter det kejsaren uttryckt sin glädje öfver så många furstars besök, fortsatte han sålunda: ?Uppmärksamma betraktare torde hafva vunnit den öfvertygelse, att trots välståndets utveckling och sträfvandet efter välbefinnande äro vårt nationella lifs pulsar städse färdiga att slå än mera lifligt så snart det gäller fäderneslandets ära. Dock torde denna ädla ömtålighet icke utgöra någon anledning till fruktan för verldens fred. Måtte de, som någon tid lefvat ibland oss, föra med sig riktiga åsigter om Frankrike till sina hem och vara öfvertygade om de känslor af aktning och sympati, vi hysa för främmande nationer, liksom om vår litliga önskan att få lefva i fred med dem.? Efter en tacksägelse till utställningskommissionens medlemmar slutade kejsaren på följande sätt: ?Utställningen 1867 skall, det hoppas jag, beteckna ett nytt tidehvarf af mensklighetens harmoni och framåtskridande. I öfvertygelsen om att försynen välsignar alla deras ansträngningar, hvilka, liksom vi, vilja det goda, tror jag att de slutligen skola segra, dessa moraleng och rättvisans stora grundsatser, hvilka, i det de uppfylla alla berättigade stäfvanden, ensamma äro i stånd att befästa tronerna, höja nationerna och lyckliggöra menskligheten.? Lagstiftande kären började d. 30 Juni den allmänna diskussionen öfver budgeten. Tre talare uppträdde. Latour Dumoulin, tillhörande tredje partiet, nagelfor ganska skarpt med motsägelserna i den yttre politiken och kejsarens nuvarande rådgifvares illiberala tendenser i den inre politiken, såsom talaren trodde, till och med i strid med suveränens egna åsigter. Haertjens fördrade, att de ekonomiska reformerna skulle hålla jemna steg med de politiska, och slutligen yrkade Garnier-Pagås betydliga afprutningar på krigsbudgeten, emedan de ofantliga summor, den slukar, hota att göra bristen på jemnvigt mellan inkomster och utgifter ständig. POLEN Den sista ryska s. k. amnestien karakteriseras sålunda i bref från Warschau till Breslauer Zeitung: Enligt den nya ukasen skola ej vidare några konfiskationer ge rum för delsaktighet i uppresningen 1863—1864, och den konfiskerade egendom, som ännu ej inskrifvits såsom statsegendom, kan återlemnas åt de iordne egarne. Men det är ett ostridigt faktum att i hela konungariket Polen ej finns en enda person som är i tillfälle att draga nytta af czarens s. k. mildhet. — Ukasen yttrar ej ett ord om de kontributioners upphörande. hvilka ryssarne fortfarande pariodiekt pålägga inbyggarne och som ära ika ruinerande, som konfiskeringarne. NORD-AMERIKA. Presidenten har på sin resa till Boston biifvit väl emottagen. De tal han på denna resa hållit, genomgingos af en försonlig anda. — Ransakningen med BSurratt är åter i full -gång. Ett vittne har intygat, att han straxt före Lincolns mördande sett honom tala med Booth utanför teatern. — Konventet i Louisiana har ajournerat sig sedan det fattat resolutioner om de färgades fullkomliga ik-tällighet med de hvita. — Arbetsinställningarne, som i Mej månad antogo så välliga dimensioner, ha nu nästan allesammans apphört. I Chicago, der rörelsen var mest hotande, äro arbetarne nu glada om de unler de gamla vilkoren kunna fiona arbete. Striken, som der räckte i 28 dagar, har tillogat arbetarne vida större ekada än mätarne och fabrikanterna. Baggskeppet Dunderberg, som det uppsifves, det starkaste i Amerika byggda krigsartyg, har, som det nu berättas, blifvit, ej ör 800,000, utan för 400,000 dollars säldt till Frankrike, jemte fullständig armering af ett patteri af sex 15 tums-kanoner. Uppgiften tt monitorn Miantonomoh skulle blifvit såld. ill Ryssland lärer vara ogrundad. — Underättelserna om skörden åta från alla delar f unionen lofvande. Mais-skörden, söm föridet år gaf 868 mill. bushel, uppskattas nu ill 1200 mill, bushel.