Aftonbladet – 3 juli 1867, sida 3

) j Senliberg 1 zelle, 1 egenskap at toörmyndare I för de Elfstrandska arfvingarne. Auktionen har blifvit öfverklagad, och ny auktion kommer sannolikt att blifva följden deraf. För närvarande står hela verket. En half mil från Falu stad och straxt linvid Korsnäs jernvägsstation har man vidare de tre stora sågverken: Korsnäs, Näs och Carlsfors. Alla tre ligga nära hvarjandra vid stränderna af de endast genom en I smal landremsa åtskilda sjöarne Runn och 1 Hosjön. Det är dessa etablissementer, som T hufvudsakligen bidraga till den starka traI fiken å Falubanan, och man kan döma om de inkomster denna dreger af samtliga sågf verken, då man erfar, att transportkostnaÅ derna för tillverkningen ensamt från Näs årligen uppgå till öfver 150,000 rår. Korsnäs, som är störst, har 8 ramar, Carlsfors och Näs hvardera 4. De sysselsätta tillsammans under sågningstiden omkring 700 arbetare, hvartill kommer den arbetsstyrka, som åtgår för flottningen och vid trävaruupplagen i Gefle. Arbetarebostäderna äro ändamålsenliga, sunda och prydliga, och arbetsförtjensten god. Sågare, plankbärate med flera, som hafva mera maktpåliggande eller tunga arbeten, räkna 4 rdr om dagen, och de öfriga, som hafva arbetsbeting, omkriovg 2 rår 50 öre; men det är att märka att sågnvingen ej pågår året om. Den tid verken äro i gång arbetas natt och dag. Arbetslagen aflösa hvarandra. Då råder på denna lilla jordplätt en rastlös verksamhet. De rykande skorstenarne, de dunkande sägramarne, de skärande cirkelsågarne, sågblocken som komma indansande från sjön, der karlar vandra på de flytande timren och sortera samt framdiifva dem, de på utlagda spår fram och åter gående vagnarne, allt förenar sig till en rörlig tafla, som är ganska intressant att betrakta. Sågverket vid Näs drifves af en ävgmaskin om 100 hästkrafter, förfärdigad liksom allt till sågen hörande gjutgods vid Bolinderska verkstaden i Stockholm. Till brännmaterial begagnas förnämligast sågspånen, som genom en enkel mekanisk inrättning uppsamlas och framföres till ugnarne. Bakar och annat affall användes till kolning. Vid Näs finnes icke mindre än 11 kolbottnar, oeh förlidet år kolades derstädes öfver 10,000 stigar, som såldes till den närliggande bergslagen. Antalet timmer, som försågas i veckan vid de nämnda tre sågarne, jemte det på andra sidan sjön Runn liggande sågverket Domnarfvet, uppgår i medeltal till 30,000. De skogar, ifrån hvilka timret utdrifves och nedflottas, äro dels sågverkens egna, dels köpta på viss afverkningstid. Då intet virke fälles under bestämda dimensioner och icke annat än sådant som tål en ganska kostsam flottning, blifva skogarne ej förstörda, såsom på mänga andra ställen, der man systematiskt föröder dem. Genom dessa sågverk ha tvärtom Dalarnes skogar, som på många ställen, der yxa knappast varit satt till rot, stått och ruttnat ned, erhållit betydligt värde och månget närliggande bergverk lemnats tillfälle att till någorlunda billiga priser få sitt kolbehof fyldt. Midsommarsdagarne var lust och gamman vid sägverken. Kring de resta majstängerna samlades ung och gammal, och dansen pågick båda aftnarne och nätterna till fram på morgonen. De högtidsklädda arbetarne med sina familjer vandrade från den ena dansplanen till den andra vid fiolers och trummors ljud, och extra förplägning bestods. Bland de dansande såg man åtskilliga polkettande damer i stora gula förskinn. Detta för fruntimmerstoiletten mindre vanliga helgdsgsplagg bäres af de unga kullorna från Gagnef. Söndagsdrägten utgöres för öfrigt af en svart kjortel, 1ödt. lif och rödt hufvudkläde. De gifta Gagnefskullorna hafva en högst egendomlig hufvudbonad, bestående af ett hårdt stärkt och mycket bredt stycke eller spets, som sitter fast i den trånga mössan och skjuter fram kriog hela ansigtet, så att man icke från geidan ken se en skymt deraf, ej ens af näsan med mindre än att den vore ett halft qvarter lång. Krinoliner höra icke till dalkullornas kostym. Deras kjortlar äro tvärtom så snäfva, att man nästan befarar, att de ej med ledighet skola kunna röra sig i valsen, men det går undan med en säkerhet och en takt, som mången stockholmska kunde ha skäl att afundas. Till heder för arbetarebefolkningen vid sågverken kan nämpas, att ej minsta störande uppträde egde rum, intet skrål och oljud föreföll under de tvenne qvällar och nätter dansen räckte, och att ingen person derunder var berusad, något som till och med kan anses ovanligt på mera fina baler. Efter öfvervarande af en sådan midsommarsfest har mon svårt att instämma med dem gom ifra för midsommarsdagens utstrykande från helgdagarnes antal. Det är det enda tillfälle, då arbetaren på landet får roa sig och glädjas ät sommaren, recreera sig efter det tunga värarbetet och stärka sig till kommande mödor. På tal om sågverkens arbetare kan nämnas, att förvaltaren vid Näs geoom sina bemödanden lyckats åvägabringa en skarpskytteförening bland dem. Midsommarsaftonen uppvaktades han af kåren. Samma person är nu sysselsatt med att bilda en sjukhjelpsoch begrefningskassa för sågarnes arbetspersonal, hvilken inrättning utan tvifvel bör blifva till mycket gagn. På tisdagen ingick telegrem till sågverkens förvaltare, att en strike bland deras arbetare i Gefle, hvilka utgöras af löst och tillfälligtvis sammanrafsadt folk, uppstått. De hade vägrat att arbeta samt fordrat förhöjd dagspenning, som de hoppades kunna tilltvinga sig i anseende till de pågående lastnivgarne, hvilka ej tålte uppskof, då fartygen betinga dryga liggedagspenningar. En och annan våldsamhet hade af de uppstudsige föröfvats mot dem, som fortsatte arbetet, hvarigenom dessa äfven nödgadeg afstå deri rän. Brädgårdarnes arbetare hede dragit med sig varfsarbetarne, till hvilka äfven en och annan gesäll i staden slöt sigg Med anledning häraf atsändes genast på onsdagsmorgonen med bautåget från sågverken en betydlig arbetsstyrka, men denna åters kom samma dag på aftonen, ty vid stationen i Gefle hade den mötts af stadsfiskalen och föreståndarne för brädgårdarne, som . manat dem att återvända, på det att en konflikt ej måtte uppstå med Geflearbetarne, hvilka hotet att skrida till våldsamheter mot sågverkens eget folk. En stor del af de uppstudsiga äåtergingo till arbetet kl. 1 på onsdagsmiddagen, och dermed afstannade