Aftonbladet – 3 juli 1867, sida 3

1851. (Forts.) Småplock. (Blyertsanteckningar på en midsommar-resa i Dalarne.) i Innehåll: Missöde i början. — Rätta orsaken dertill och en följd deraf. — Fort ättning på ressn. — Stora Björn och drif isen. — Gefleredden. — Gefle—Falubanan och Sandriken. — Ångsågarne Korsnäs, Carlsfors och Näs samt Domnarfvet. — Midsommarsnöje. — Damer i förskinn som danse polketta. — En strike. — Sjön Runn och Hosjön — äveden och Linats bröllopssal. — Falan och Manhem. Man har i fjorton dagar gladt sig åt att T få lemna Stockholm på några dagar, gjort upp sin resplan med Sten Sture till Gefle den 22 Juni kl. 10 e. m. och derifrån vidare med jernväg till Dalarne, dit man beräknat att komma fram så tidigt på midsommarsaftonen, att man kan taga sin siesta under björkarne på Hosjöns strand och sednare på qvällen svänga om med kullorna kring ningen utan värden. Nedkommen till Skeppsbron spanar man förgäfves bakom det gamla vågbuset efter Sten Stures rö:a skorstenar. En mängd pessagerare äro redan anläuda och samspråka högt på kajen. En beklagar sig, att han går miste om en bröllopsfest i Stora Tuna sjelfva midsommarsaftonen; en annan är förarged öfver, att hans väoner i Dalom förgäfves skickat hästar emot honom till Korsnäs, och den tredje bar en angelägen affär i Falun. Naturhinder, mitt herrskap; drif-is och tjocka!? förklarar ångbätskommissionären ; men hvilken stockholmsbo, som är på väg för att äta bröilopstårta i Stora Tuna eller dansa kriog mejstång vid Näs, vill väl höra talas om naturhinder på Skeppsbron. Felet blef naturligtvis ångbåterederiets, hvilket samt. lisa passagerarne debiterade sin misslyckade midsommarsresa. Sedan gick en hvar af dem hem i ett humör, som bådade att rederiet skulle få sig på halsen minst 70 stämningar till vederbörande domstol med ansvarsyrkanden och rundligt tilltagna ersättningspåståenden för packning och upppackning m. m. Såsom bekant afgick Sten Sture först den 23 kl. 10 på aftonen. Passegerarne hade då kommit underfund med, att de uppgifna naturhindren voro idel dalkarlar. Avledningen till dröjsmålet var nemligen det, at Sten Sture utan att lossa den bottenlast, som fartyget intagit i Gefle på torsdagen den 20, hade mellan de annonserade ordinarie turerna gjort tvenne extraresor med Dalregementet, som skulle till lustlägret. Den vunna upplysningen bidrog naturligtvis icke att mineka förtrytelsen mot ång båtsrederiet och kommissionären, hvilka förorsakat passagerarne hvarjehanda kostnader och besvär, oberäknadt obehaget att tillmajstången. Men man har gjort upp räkbringa midsommersaftonen i Stockholm och större delen af midsommarsdagen på resa. De ansågo sig icke heller kunna uppskatta nyttan af det stora lustlägret så högt, att de derföre ursäktade rederiet, utan litet hvar förmenade det ha varit dess skyldighet att, då inga naturhinder förefunnos för de ordinarie turernas vidhållande, antingen låta Sten Sture afgå på utsatt dag och timma, eller ock, sedan rederiet åtagit pig trupptransporterna, låta den i följd deraf uppkomna förändringen i reseturerna i så god tid komma till passagerarpes kännedom, att de som så önskat blifvit satta i tillfälle att på annat sätt fortskaffa sig till ort och ställe. Den ledsammaste följden var, att ett par gamla tanter, som tänkt fira sin midsommar i Dalarne, ansågo resans förebud så ominösa, att de hellre än att gå till botten med Sten Sture, hvilket var den minsta olycka de förespådde, stannade hemma på Ladugårdslandet och lade patience. Deras spådom slog icke in. Resan gick lyckligt, gynnad af det ang.nämaste väder, och de som följde med glömde snart all förtret. Midsommarsnaften var herrlig, och sjön stod som en spegel, belyst a ett skimmer, som ingen mälare kan återgifva, Högtiden till ära lät kaptenen afbränna några fyrverkeripjeser, hvilket bidrog att öka effekten af det rika och omvexlande natursceneriet. Att se midsommarsnattsolen pål Avasaxa är utan tvifvel storartadt, men det! är icke mindre storartadt att se den stråland: uppgå ur det spegelblenka hafvet. På morgonen kändes luften kylig, och i samma mån som Sten Sture närmade si Stora Björn, en klippa i sjön några mil från Gefle, blet kölden bitande, så att vinterplagg måste anläggas. Man hade här det mindre vanliga skådespelet midt i sommaren, att se en; mängd drif-is, som på långa sträckor bildade sammanhängande bankar, mellan hviika seglare kryssade, och man ins:g nu bvarifiån den skarpa kylan kommit, som de under hela våren rådande nordostliga vindarne medfört. Sten Sture passerade mellan flere isblock, hvilka ofvan vattenytan hade en längd af 20 å 30 alnar och sannolikt en högst betydlig tjocklek,l kanske 40 å 50 fot. Lyckligtvis låg vinden från land, så att isen drifvit till sjös och ej förorsakade något hinder för Sten Sture denna gång. Gefle redd erbjöd för tillfället en liflig anblick genom de många derpå liggande fartyg, de flesta för lastning af trävaror från de stora vid Gefle—Falubanan liggande ångsågarne. Dessa hafva sina upplag vid Gefle-ån, hvars stränder vid vattendragets utmynnande i hafsfjärden blifvit utfyllda till betydlig längd och bredd. Minsta antalet fartyg förde svensk flagga. Då Sten: Sture hunnit upp i ån, blef temperaturen hög och värmen nästan tryckande. Drif-: isens närhet syntes dock hafva hämmande verkat på vegetationens utveckliog kring