Aftonbladet – 3 juli 1867, sida 2

Alltför älskvärd... men jag kan aldrig erbjuda er en belöning motsvarande er förtjenst.ft Deruti bedrager ni er.4 Ni är blygsam.4 Ja visst. Ett bevis på er blygsamhet?? sade den svarte debardören med ett gäckande leende. Vill ni hafva det?? uaJag nekar icke att min förvåning skulle bli åtminstone lika stor som er ödmjukhet.? Det står er fritt, min vän.? Låt oss se detta bevis? Det bevis som jag icke begär bättre än att få servera er... Nåväl? Det är att ni är serverad.? Vid den tid, då herr Jules utgjorde en del af säkerhetspolisen, hade uttrycket: Ni är eller du är serverad! slutligen öfsergått till ordspråk. Han använde det för att tillkännagifva för sitt folk, för sina agenter, det ögonblick då de borde gripa sitt offer eller kasta sig öfver sitt byte. Utan tvifvel kände debardören långt förut denna hotande formel, ty då han hörde den utgå från pajazzons mun, drog han sig hastigt tillbaka, liksom för att sätta sig till motvärn. Men huru hastig än denna rörelse varit, kunde den dock icke täfla med den snabbhet och den ifver, hvarmed CoquillardCharbonneau ilade fram till honom. Inom mindre än: ett ögonblick hade herr Jules agent kraftigt lagt sin hand på den förmente Passe-Partouts axel. Inom mindre än ett ögonblick hade också dennes band nedfallit med sådan styrka på Coquillards hufvudskål, att den eländige föll som en klump till golfvet utan att upp