Aftonbladet – 2 juli 1867, sida 3

TaHUCk. Valkaniska förändringar hos månen efter uppgifter af Camille Flammarion, i franska vetenskapsakademiens Compte: rendus för den 20 sistl. Mej, och af Il. Klein, i Petermanns Geogr. Mittheilungen af samma dato, Den länge och stundom med hetta om. tvistade frågan, huruvida andra förändrin: gar, än förmörkelser och de vanliga månskiftena, ännu kunna inträffa hos månen, bar nyligen blifvit besvarad på ett sätt, som icke blott måste intressera astronomen, utan äfven geologen, geografen och naturforskaren i allmänhet. Inför jordinvånarnes ögon ha hos månen visat sig förändringar, märkvärdigt liknande dem som på jorden stå j sammanhang med vulkanisk verksamhet. Upptäckten häraf gjordes först i Athen, af en der anställd tysk astronom, dr Julius Schmidt, den 16 Oktobet förlidet år, då månen var i ny. Schmidt märkte då att månkratern Linnd icke mera visade sig såsom krater, d. v. 8. såsom en djup rund grop; och när han i påföljwnde November fortsatte sina iakttagelser, favn han dem så vida bekräftade, att kratern icke visade sig som. vanligt, äfven när solen belyste trakten omkring den, på det för dylika undersökningar mest gynnsamma vis, eller från 2 till och med 20 graders höjd öfver horisonten. Der han befunnits, kunde man nu mera blott skönja en ljus molnlik fläck, oaktadt långt mindre kratrar i grannskapet visade sig utmärkt tydligt. Kratern Linn6 intog förr en så framstående plats på månens yta, att den af Mädler och Lohmann begagnades som en af de förnämsta utgångspunkterna för deras kartläggning af månen ). Den hade ettansenligt djup under det kringliggande släta fältet, och en diameter af 5000 till 6000 toiser, eller i medeltal af mer än en svensk mil. Schmidt anmälde sina iakttagelser med en varsamhet, som måste gillas af hvar och en, hvilken sysselsatt sig med granskning af månens yta, och känner huru svårt det är att fälla ett bestämdt omdöme öfver formen och verkligheten af hvad som der visar sig. Han uppmanade tillika alla astronomer, som voro försegda med för dylika forskningar tjenliga instrumenter, att vid passande mån skiften granska hans iakttagelser. Hans uppmaving har följts af flere andra astronomer, hvaribland Birt, Chacornac, Flammarion, Klein och Secchi, som alla funnit att han icke misstagit sig. För tillfället kunna vi likväl icke närmare omnämna mer, än hvad hittills offentliggjorts af Klein och Flammarion. Klein anställde sina observationer först den 13 sistl. Mars, emellan kl. half 8 och half 9 på aftonen, med ett instrument, som för tillfället ställdes att förstora månbilden 190 gånger; men de följande aftnarne använde han 240 och 300 gångers förstoring. Flammarion observerade den uppgifna trak:en den 11 och 13 sistl. Mej, med 230 till 300 gångers förstoringar. Den hvita fläck, som intog stället der kratern Linn förut varit att beskåda, saksade den skarpa begränsning, som i allmänhet visar sig hos föremålen på månens yta, och som äfven nu utmärkte alla andra juspunkter i fläckens grannskap. Den liknade ett ljust, men obestämdt begränsadt och småningom i den omgifvande grå månlättens färg öfvergående töcken. Från det tälle i detta töcken, der kraterns medelounkt förut befunnits, utgingo ät nordvest och sydost två svagt lysande strimmor, af vilka den ena gick tvärsöfver en dylik, från södra sluttningen af månberget Kaukasus itgående strimma, och sedan sträckte sig,i amma riktning som förut, till en nära inill belägen ljus fläck. Trakten söder-ut, mellan Linn och två der befintliga ljusa läckar, hade antagit en mörkare färg, än len öfriga nejden. Dessa företeelser röja påtagligen att en tor förändring egt rum hos kraiern Linn6. Att denna förändring är ett naturens verk, nen icke några förmodade måninvånares, år väl anses otvifvelaktigt. Såvidt man innu kan sluta från hvad redan hunnit unlersökas, tycks ett utbrott hafva skett af ågot ur månens inre uppdrifvet ämne, som yllt hela den djupa och milsvida gropen, lödat öfver dess bräddar åt alla håll, och itbredt sig öfver slätten rundtomkring, med n så långsträckt sluttning, att det hvarken it ena hället kastar någon skugga, eller ågot begränsadt skimmer åt det motatta. För närvarande vore det alltför tidigt att örsöka någon gissning öfver arten af detta itbrottsämne. Ästronomien har hittills blott sunnat ådagalägga förändringens tillvaro, ich för vidare forskningar öppnat ett nytt ält äfven åt de öfriga naturvetenskaperna, var och en med biträde af sina egna hjelpnedel. ) På den äfven i Sverge, genom Stielers Atlas, bekanta månkartan, af Beer och Mädler, finner man kratern Linn utmärkt med N:r 47, vid 26? N. B. och 12? Ö. L. Aftonbladets anm.