na. Vi nå upp till en höjd af 3090 fot. Man känner ett obeskrifligt välbefinnande, man är mera än vanligt herre öfver sig sjelf, och i den fullkomliga tystnad, som nu omgifver oss, försvinner menskligheten för att blott lemna rum åt individen. Vi äro åter omgifna af en oöfverskådlig sky och se blott hvarandra och ballongen. Slutligen komma vi ut ur den och se ånyo Jorden. Vi sväfva åstad öfver PBourg-la-Reine?. — ?Landstigningen?, som det heter på luftseglarespråket, försiggick lyckligt. Ty att ankaret ryckte upp ett äppelträd med rötterna, och att gondolhuset slog sönder en mur genom sina stötar, var ju inga olyckor att tala om. Det vigtigaste var, att alla passagerarne fingo sätta foten på fast botten utan att få en enda rispa. Omkring kl. 5 steg ballongen i luften, och något öfver kl. 7 befunno sig luftseglaren och hans ljeslagare åter på invalidesplanaden, efter det telegrafen redan meddelat deras slägtingar och vänner, att resan gått lyckligt.?