Aftonbladet – 2 juli 1867, sida 3

Grekland har exponerat några statyer och taflor; men delar med Portugal det sorgliga öde att vara totalt förbisedt af konstens vänner. Orsaken är den helt naturliga, att der icke finnes något värderikt att se. De sydliga lindernas industri är utbildad blott i några få grenar, men dessa specialindustrier äro ofta drifna till en förvånande höjd af konstfärdighet. Italien och Spanien hafva sina mogaikarbeten, och särdeles 1yser ltolien genom gina präktiga möbler, inlagda med periemo och olika träslag. Skada att vi under våra promenader uttömt nästan alla adjektiver som uttrycka beundran, ty här skulle de vara på sin plats. Vill man köpa vackra marmorarbeten, eå bör man vända sig till italienska afdelningen. Deras urnor, bord och salongsprydnader äro oöfverträffliga. Det syns att man är i marmorns hemland, ty det är en beund:ansvärd omvexling på kulörer, från de svarta och mörkgröna marmorarterna till de Jjusröda och hvita. Äfven Grekland haren utställning af marmorarbeten, n.en den inskränker sig till nägra enkla kolonner och ett par grafvårar. Ett par andra italienska specialindustrier äro halmhattsiabrikationen och korallslipningen. Hosalmhattarna tillverkas i Florens och dess grannskap, korallerna slipas till stor del i Neapel. Här se vi stora skåp fyllda med hattar och halmflätor, och längre fram lysa de röda smyckena och fresta de förbigåendes kassor. De ljusa korallerna iro cerbördt dyra och ett garnityr stiger till flera tusen francs. Här stå vi midt ibland utställningen af malmer och mineralier. Jern och malm finnes i stora qvantiteter från Elba, och midt i salen höja sig gula svafvelpyramider från Vesuvius. Maskinerna hafva italienarne behållit hemma, eller också är det en industrigren som är dem främmande. I stället hafva de gjort sitt maskingalleri lockande genom en utställning af parmesanost, växtalster och konfiurer. Aprops om lockande utställningar, så har Grekland också en af det slag som ger ig tillkänna långt ionan man sett den. Grekerva hefva fört hit en laddning apelsiner, citroner, pomeranser och andra fruker, som nu börja återgå till stoft igen och sprida sina vällukter vidt omkring. Hellenernes utställnivg för öfrigt inskränker sig till några kanaper och en samling ysande nationaldrägter. Portugisarnes nationaldrägter hafva rönt mycken uppmärksamhet, men hafva den lägenheten att de måste ses genom mikroskop, ty de portugisiska bönderna och fikargubbarna representeras af små dockor. De spanska nationalkostymerna uppbäras af igurer i naturlig storlek. De äro blott åtta ill antalet och stå på poet i den salong der spaniorerna exponerat sina brokiga sjalar ch svarta spetsmantiljer. Både Portugsl och Spanien hafva utställingar af korkbark, men spaniorerna ställde yligen upp en verkstad der korken skäres, ch det är något som bättre drar publiken in en korkhög. I en af salongerna står hela spanska arilleriet, men för att det skulle få rum har nan nödgsts gjute kanonerna en miniatyr. Hästarna äro af pappersmassa, men så väl jorda att man frestas att taga dem för lefvande. Bland vapnen som hänga kring äggarna se vi också några hillebarder. inns det då-hillebarder i spanska armen? lelt säkert efter de äro utställda af krigsninistern. De bära dessutom årtalet 1866. lillebarder i tändnålsgevärets och bakladdingekanonens tidehvarf! Tiden har sprunit från det gamla Spanien, som ligger i Ivala och drömmer att sjuttonde sekl.t änu icke gått till ända. Vak upp spaniorer ch s aka dammet af er, ty annars växer et snart öfver hufvudet och qväfver er. Ute i parken står det spanska annexet, ppbygdt i form af ett slott. Fagaden tar ig stätligt ut mellan de gröna träden. För tt lokalisera parken har man planterat jätteaktus, som här och der höjer sina manshöga lad öfver gräsmattan, Breda portar leda in till annexet, der panien exponerat en otalig mängd produker af sin egen och koloniernas jord, I ånga rader stå prydliga flaskor fyllda af panska viner: Nektar, seco oro, malvasier te. Det är viner med utomordentliga egenkaper, ty man blir vid gladt humör blott f att läsa på etiketterna. Förektar ni icke en äkta Havanna-cigarr, å finnes här i parti att välja på. Den som r ledsen vid lifvet kan få ett rep af den tarkaste Manillahampa. Uppstoppade fågar och fiskar, frukter och säd, kryddor och yrbara träslag äro uppstaplade på så höga yllor att man måste gå uppför trappan ör att se dem. Hvarför ser ni så skrämd t, och går baklänges från dörren som leer till sidorummet? Ah, det är den analusiska tjuren som står färdig att taga not oss med sina spetsiga horn. Lyckligtis har han redan fått banesåret och de lödande ögonen äro af glas. Vi kunna ryggt gå in för att betrakta honom. Djurets historia står att läsa på ett plaat. Baratero är tjurens namn oeh hans apperhet omtalas i svagsande ordalag. Vid tt uppträdande ristade han upp magen på em häster innan han sjelf föll för ett vackert ärjstygn af den berömda espadan (tjurdöaren) Carmona. Stridens olika scener äro fbildade på en tafla som hänger här på iggen, och man har gjort allt för att tydggöra blodbadet. Till och med den upp: oppade tjuren visar sina sår, afbildade i sdt lack som man smält i de hål värjstyget och hullingpikarne gjort i huden. De lodiga hullingarne ligga vid djurets fötter. et är vämjeligt, icke sannt? Och sådana arbariska skådespel hade man ämnat gifva Paris under expositionen. Lyckligtvis og förslaget i födseln. Portugal har en paviljong bredvid det panska annexet. Den portugisiska byggnaen ligger som ett lusthus mellan blomerrabatterna. Derinne finner man ungeir detsamma som vi nyss sett, med undang af tjuren. Viner och säd, kryddor och sogsprodukter från Portugal och dess komier. Nägra uppstoppade krokodiler ogh ndra vilda bestar stå som dekorationer. Italien hår flera ännexer i parken. Ett