Aftonbladet – 1 juli 1867, sida 2

STOCKHOLM der 1 Juli. Ett och annat om afgångsoxamen vid läroverken. I. Ej sällan förnimmas om den afgångsexamen?, med hvilken ynglingarnes studier vid våra högre elementarläroverk afslutas, omdömen,, som röja bristande insigt i denna examens verkliga art och beskaffenhet. Denna examensinrättning är i vårt land temligen ny — blott några få år gammal — och har, så tillvida som den utgör vilkoret för inträde vid universitetet, intagit den fordna ?studsntexamens? plats. Ej underligt då, om den, som icke närmare tänker sig in i förhållandena eller icke intager den ställning, att han måste tega närmare befattning med skolan och hvad till benne hörer, från det fordna, som ej mer finnes, men som med ären hunnit genom tradition blifva allmännare kändt, drager slutsateer med afseende på det närvarande och sålunda fattar ett i någon mån oriktigt föreställningssätt om det sednare, Det allmänna omdömet om den nya afgångsexamen är ännu temligen vacklande: bland skolmän torde knappast finnas olika meningar om dess helsosamma inflytande; men utanför skolan betraktas den till och med någon gång med oblida ögon, och grunden härtill torde i många fall vara, att man i denna examen icke ser annat än en ?studentexamen förlagd till läroverken?. Den, som skrifver dessa rader, anhåller att få taga läsarens uppmärksamket i anspråk för några korta antydningar i detta ämne med särskildt afseende på ett par anmärkningar, som nyligen stått att läsa i en af hufvudstadens tidningar, och i hvilka saken framställes på ett sådant sätt, att de synas oss kräfva ett beriktigande. 3 I n:r 130 af Aftonbladet (den 6 Juni) behandlade en insändare ?lyxen iskolorna i en skildring, mot hvilken, hvad beträffar det faktiska (fåfängan, slöseriet, narraktigheten) intet torde vara att invända. Den skuld till utvecklingen af böjelse för flärd, som i denna skildring blitvit kastad på lärarnes och skolstyrelsernas slapphet?, har en annan insändare i ewt föijjande n:r med rätta återkastat på en falsk tidsriktning, på uppfostran i hemmen och på svaga föräldrar. I denna yttring af missnöje med lärare och skolör, som utgör uppslaget titl skildringen af lyxzen i skolorna?, finnes iöljande anmärkning inryckt: Genom. -de båda sednaste ecklesiastikministrärnes försorg hafva fordringarne på skolynglingarnes studier blifvit så stegrade, att endast de bästa eller af naturen särdeles väl utrustade hufruden kunna genomgå den för alla ynglingarne så onödigt försvårade afgångsexamen.? Denna såts innehåller åtskilligt, som vi utbedja oss att något närmare iå granska. Vi kunna ej fatta meningen annorlunda än sä, att genom den nu införda afgångsexamen ynglingarne äro underkastade ett svårt prof, och dertill ett ?försvåradt?, d. v. 8. svårare än det förr stadgade, det är än studentexamen; att detta törsvåronde, såvidt som det gäller alla, är onödigt och att prof: vet icke kan genomgås af andra än demed utmärkta hufvuden begåfrvade; samt att detta uträttats af de två sednaste ecklesiastikministrarne. Alla kunskapsprof synas vanligen inne bära vissa svårigheter, synnerligen då de betraktas på afstånd. Ingen ros utan törnen... Den gamla. studentexamen vid universitetet hade sina. Den föregicks af 2 skriftliga prof, ett på svenska och ett på latin, at hvilkas beskaffenhet tillträde till som de skriftliga profven, aflades inför personer, som för examinanden voro obekanta, universitetslärare, som hvar och en i sitt ämne ej sällan för lång tid bestämde fordringari afseende å läroböcker eller kunskapsmått, som stodo i intet närmare förhållande till läroverket och derför gällande stadga. För att genomgå det ituntliga profvet fordrades elt visst antal (6) approbatur?, utan att man i något ämne blitvit improberad. Haruvida exantinanden kunde blifva, så dokumenterad berodde hufvudsakligen, och i ånga fall uteslutande, af sjelfva examen. — Afgångsexamen har också sina svårigheter, det medgifves. Den föregås af 4 skriftliga prof, af hvilkas beskaffenhet tillträde till det muntliga profvet beror, dock så, att blott tre, eller, efter lärarnes ompröfning, blott två skriftliga arbetes behöfva vara godkända. Härvid må dock märkas, att stadgandet af dessa skriftliga prof beror af ningen i metodiskt åfseeende under hela den föregående lärotiden är riktigt bedrifven, i det att läsning och öfning, kunskap och tillämpning, reception och reproduktion äro ställda i oupphörligt och väl afpassadt inbördes sammanhang. Vidare bör märkas att ämnena för de skrftliga afgåogsprofven åtminstone hittills varit så valda, att delegat inom de områden, som den föregående undervisningen verkligen har omfattat, hvarföre deras behandling bort utgöra en reproduktion och utveckling (naturligtvis från ynglingens ståndpunkt) af sädant, som redan blifvit af och för lärjungen behandladt och diskuteradt; ytterligare att många ämnen för hvarje. prof uppgifvas till lärjungens eget val, och att bland dem städse finnas såväl lättare som svårare i ganska stort antal, så att de individuella förmågorna kunna få göra sig gällande. De skriftliga profven, likasom det muntliga, aflägges, såsom bekant är, vid det läroverk, der lärjungen erhällit undervisning; vittnen, examinatorer och bedömare äro de lärare, af hvilka lärjungen blitvit handledd. Hvilken mildhet som, särdeles i afseende på de svagare förNörd fart Md kintint JIE br OD NE nea den muntliga examen berodde. Denna, lik-den berättigade förutsättning, att undervis-!