Aftonbladet – 29 juni 1867, sida 3

seln upptagen. Nyare romanlitteratur. Konungens första kärlek. Historisk penm itning af Pehr Thomasson. Andra upplagan. (Göteborg 1866.) Utan tvifvel är det sin författares folkliga namn denna berättelse bar att tacka för sin andra upplaga; ty som historisk skildring, om också blott pennritniog?, kunna vi omöjligen tillerkänna den något större värde. Tydligen har författaren här gifvit sig in på ett område, der ban är främmande, i brist på de nödvändiga förutsättningarne, djupare historiska studier och det genom dessa förvärfvade sinnet för det egendomliga i tidehvarfvens yttre och inre lif eller det historiskt karakteristiska. Visserligen har han sökt så långt som möjligt hålla det egentligen historiska aflägset från sin berättelse; men den gör derigernom endast ett så mycket mattare intryck, sväfvande som den är mellan folklifeskildripg och krigshistoria. Att äfven den historiska kostymen här som ofta hos våra historierande romanförfattare och författarinnor får på det grundligaste sitta emellan, är gifvet. Hjeltinnan kallas hela boken igenom mamsell? Dreke, hennes far tog i sin ungdom värfaing vid ?SmåJands husarer? och gick i polska kriget under Carl Gustef o. 8. v. Vi tro också, att författaren sjelf funnit, det hans begåftning på intet vis tillåter honom dylika utflygter på det historiska fältet: ty detta försök är ett bland de få han äfventyrat. Pehr Thomassons kallelse är en helt annan, men ingalunda derför obetydlig eller förtjent af förbiseende. Han bar med sina skildringar ur svenska bondens lif, som han sjelf lefvat och således känner bättre än mången lärd herreman till författare, trärgt genom till det egentliga folket och sålunda hos det väckt häg för en förädlande och bildande läsning i stället för en rå och fanatisk s. k. andaktslitteratur; och derför förtjenar han teck af hvarje svensk man, som nitälskar för vårt folks framåtskridande isann odling och humanitet. Mitt första forsök. Tre små skizzer af Hilaris. (Sthm 1867.) Titeln antyder hvad man af det lilla häftet kan vänta: en nybörjares små rovellistiska funderingar. Det är ett bevis på vår allmänhets goda läslust, att dylika beskedliga förstlingar finna välvilliga köpare. Någon synnerlig originalitet visar sig ej i de tre smånätta utkasten, utom det att scenen för dem alla är förlagd till bohuslänska kusten, som författaren synes med stor förkärlek studerat. Detta är dock något, ettförfök att fästa de för sinnet sväivande bilderna vid en bestämd, korkr t form, och som sådant kan detta häfte måhända blifva af nytta för författaren. Berättelser och utkast af Finn. I. (Sihm 1867.) Den författare, hvaraf nu ett häfte föreigger oss, är visserligen ej, i likhet med len föregående, fullkomlig nybörjare, men dock ej långt ifrån, som novellist åtmintone. Ty som sådan har han förut endast itgifvit berättelsen En bilderstrid i de sju ignaturernas Sånger och berättelser (Örebro 1865). Om detta lilla historiska utkast berättigade till förhoppningar, så kan om närvarande häfte i än högre grad detsamma ägas. Men vi tala också endast om föroppningar: ty något deras uppfyllande i gentlig mening anse vi ej innebäras i de vå nu offentliggjorda utkasten. Författaren ir tydligtvis ännu stadd i valet och qvaet?, som man säger, med andra ord har ionu ej riktigt funnit den egentliga, den lifvande formen för sitt skaplynne. Men tt hen eger ett sådant, att han verkligen ir begåfvad med sjelfständig individualitet, om ännu endast kämpar med de yttre utrycksmedlen och på samma gång med sig jelf för att komma till full klarhet, derför ynes oss den lilla nu utgifna boken vara n borgen. Detta i allmänhet.