Aftonbladet – 29 juni 1867, sida 3

Zetterstedt, G. W., fils dr. Den praktiske jordbrukaren. Stockholm 1867. Mer än någon annan pväringsidkar2 är jordbrukaren i behof af kunskap om en hel del saker och ting, som Jigga utom hans egentliga hufvudsak. 7?Han bör förstå litet af hvart?, heter det. Han skallveta, huru hen bör sköta åkern, ängen, hagen; men också, t. ex., huru han bör behandla sin skog och rätt tillgodogöra sig dess afkastning. En smula byggmästare skall han vara, åtminstone så mycket, att han kan ha tillsyn öfver byggnader och anordna om deras underhåll. Smide och snickeri få ej heller vara främmande för honom : redskapens underhållande, ja, redaa deras anskaffande eller inköp, fordra en viss insigt i dessa båda yrken. Han skall veta huruen väg underhälles: hvilken årstid grusning bör företagas, huru en brotrumma skall byggas 0. 8. v. ?Förordningar? få ej vara obekanta för honom; med ?mått, mål och vigt? bör han vara förtrogen. Till råga på allt möste han också vara affärsman, eljest får han sjelf föga båtnad af allt hvad han vet och kan. Flertalet af våra jordbrukare hofva på praktiken?, den egna handläggningens och äskäådni: gens, för mönga härdande, för alla tidsödande och i oändliga krokvägar bugtende stråt fått mödosamt inhösta allt detta olikartade vetande. Blott ett fåtal har fått ordentlig undervisning. Mängden har verit utesluten från attistörre utsträckning tillegna sig andras erfarenhet och vetenskapens hjelp. Någon högre utbildning skall ej heller detta flertal, som är innehafvare