Aftonbladet – 26 juni 1867, sida 3

Hvad som gör den österrikiska industriutställningen så präktig är Wienerfabrikanternas arbeten. Wiens lyxindustri fördunklar till och med den parisiska i många grenar. Ingenstädes ser man så utmärkta fabrikater af saffian och pressadt läder, som här. Afven äro wienarne stora mästare i Jatt tillverka prydnader af stål, brons och I trä. Här stå vi på en plats, der endast pipor :l omgifva oss. Men hvilka pipor! Äkta sjö;ekum i de mest tjusande former. I PE: i I fabrikalionen står Wien främst bland alla städer. Materialet hemtas från Adriatiska hafvet och millioner sjöskumspipor spridas Ifrån Wien ut öfver jorden. . I Här kan en passionerad rökare eller pipsamlare lätt ruinera sig. Fabrikanterna ha sörjt för att hvar och en kan få ett hufvud lefter sin smak. Englar och djeflar, turkar Joch engelsmän, allt har man gjort ihåligt för att stoppa tobak uti. Bland andra figurer finner man också Europas furstliga familjer förvandlade till piphufvuden. Det är ett missbruk; som borde förbjudas, ty Idet stöter på vanvördnad. I allmänhet tycIkes publiken ha stor smak för dessa hufvuden, och i Wien stoppar man med förnöjelse tobaken i kejsar Frans hjerna, liksom perisaren har förkärlek att se röken stiga upp från Napoleons hjessa. Hvar och en tänder med oförställd glädje eld i håret på sin monark. Vill man se något riktigt glänsande och smakfullt, så går man in i den stora salongen, der de böhmiska kristallerna glittra från alla sidor. Man skulle kunna tro sig gå fram mellan stelnade vattenkonster. Öfverallt utvisa etiketter att sakerna tillhöra den eller den högtuppsatte personen. Dessa glas och karaffer äro Victor Emanuels, den der servisen bär påskriften: Tillhör kejsar Maximilian af Mexiko. Den sistnämnda etiketten är en alltför långt drifven etikett, som man skulle kunna taga för ett hån, om det icke vore i österrikiska afdelningen. Bakom kristallerna har en Wienfirma ordnat en utställning af mattor och borddukar. Der kan man se en fullständig förteckning på alla furstar och furstinnor, som besökt expositionen, ty alla ha de köpt en af dessa präktiga mattor eller några konstrikt arbetade borddukar, och deras namn tronpa i stora bokstäfver på väggarne, Baden är instrumenternas hemland, att döma af den rika utställning i instrumentgalleriet. Men musikanternas hemland är det icke, ty de flesta instrumenterna epela sjelfva. Här ser ni ett litet skåp, som innehåller en stor orkester. Utställaren vrider kring en nyckel och orkestern spelar upp: Jeg är man till Helena? etc, Fioler och flöjter, basfioler och trummor, allt tycke finnas i det musikaliska skåpet. Hade uppfinnaren lefvat för några hundra är tillbaka eå hade han blifvit bränd som trollkarl. Här är Baiern och leksaksutställningen från Närnberg. Man väntar att få se något utomordentligt från leksakfabrikationens vagga, men der valla fabrikanterna ännu i barnkolt, och.om man tänker rätt efter, så är det kanske som det bör och skall vara. Ett barn bör kunna glädja sig åt en målad trädocka, eller ett gevär af bleck. Det är blott barnen i Paris, som göra sura miner om icke deras dockor kunna tala och gå klädda i siden. Derför har också industrien höjt sig så att en passabel docka kostar 500 francs i Paris, under det att barnen i Nirnberg roa sig med dockor till 1 francs styeket. Återstår emellertid att riktigt klart utreda, om det är Nirnbergerbarnpens anspråkslöshet, som gjort att fabrikanterna der äro på samma punkt som för hundra år sedan, eller om det är för att fabrikanterna äro så gammalmodiga som barnen äro så anspråkslösa. Är det sednare fallet, så har ålderdomen rätt att tala om den gamla goda tiden?, I ett rum bredvid leksakerna reser sig en bemid af skiffertaflor och blyertspennor. et är den välkända Faber, hvars popularitet börjar i skolorna. Verldens största skalder ha icke en hundradedel af blyertsfabrikantens ryktbarhet. Icke en menniska på hundra har hört talas om Vietor Hugo, men frågar mean en hten skolpilt omhan känner till Faber, så svarar gossen småleende att han alltid skrifver med Faber n:r 2. Låt oss pu gå utimaskingalleriet, Österrike har der icke andra maskiner än dem som egnas åt landtbruk och jernvägar. Det. samma kan sägas om det öfriga Sydtyskland. Jernvägsmateriel finnes emellertid i mängd och synes vara ef god beskaffenhet. Baiern har utställt ett tåg, som löper fram öfver skenor som icke hafva något underlag af trä, utan äro lagda direkte på sanden. Denna uppfinning bör vera af stort värde för skogfattiga land och kan vara att tänka på vid kommande jernvägsanläggningar uppe I Norrland, der skogsåverkningen tycks vi ja draga försorg om att förvandla skogarne fill hedar. Der står en telegrafapparat, som är ämned att begagnas i stora städer, för att sända telegrammer till polisstationer och zaserner. Ingenting är enklare än denua apparat, som kan skötas af den förstkommande. I ett sathörn sitter ett litet skåp, och då man öppnar luckan ser man femton stycken knoppar med olika inskrifter, t. ex.: Trupper, polie, eldsvåda, skorstenseld, öfversvämning, explosion etc. En tryckning på knappen och ögonblicket derpå är hjelpen på väg ill olyeksstället. Är det upplopp i staden rycker man på truppknappen och vips komna soldater med fällda bajonetter. Få sollaterna stryk, tå trycker man på en annan vapp och straxt kommer der förstärkning. Det är någonting för Paris vid tillfällen då let går hett till. Här äro några expositionsartiklar af ett lag, som vi icke sett i någon annan afdelling, ehuru de fabriceras öfver hela jorden. ge ag SES ST T SERENA