lif är oss kärt, kärare än vårt eget! Hvarför sätta det på spel i en nattlig strid, som sannolikt endast blir en parodi? Föröfrigt ha vi ingenting att frukta. Vi ha vidtagit alla försigtighetsmått, tillade grefven. Vi blifva öfverlägsna i styrkat; sade Martial Renaud. Må göra... ni vill dett, sade viegmten med en våldsam ansträngning för att återvinna sin kallblodighet. Men jag förstod er icke riktigt, öfverste. Ni talar om en tjenst, som jag skulle blifvit anmodad att göra er. Hvilken är denna tjenst?4 Har ni kartan öfver...?4 frågade grefve de Warrens. cAh! är det så... godt! svarade vicomten leende. Nåväl! Herr Jupiter förstår alt förgylla pillret. Här är kartan. Vicomten lemnade grefven ett papper, som han tog upp ur fickan. De båda bröderna kastade en snabb blick derpå, för att bekräfta nyttan af denna upplysning. sTyvärr, fortfor vicomten, fruktar jag, att denna karta icke är synnerligt exakt. Man har gjort så godt man kunnat, men det fattas åtskilliga små detaljer. Nog! jag ansvarar för att den är till räcklig för oss, sade grefve de Wa:rens med en bekymmerslös åtbörd; jag är till hälf. tep amerikanare, jag, och Martial är icke heller så oskigklig: Vi sakna igke vana att följa ett spår. Vi skola lyckas och denna skall vara oss till mycken hjelp, tillade han och slog med handen på kartan. Vicomt dePEstang förstod den känsla af grannlagenhet, som förestafvade dessa ord. a låtsade blifva öfyertygad deraf. När får jag veta resultatet af ert nattfälttåg ?4 frågade han,