?De skådespel, som nyss gifvits i Paris, säger Revue des denz Mondes i sin sednaste chronique, är en oförutsedd illustration af samtidens civilisation. Hvad kan gerna vara bizarrare än kontrasterna mellan dessa bullrande scener? Det är först och främst suveräner, föråldrade representanter af Europas monarkiska framtid, och en blomstrande demokratis högtidsklädda skaror, tv serier af skådespelare, som kammit för at till ömsesidig förluslelse paradera in ör hvarandra. Hvilket sällsamt möte! En rysk czar, den siste representanten af de barbariska tidernas despotism, som kommer för att i förbigående smaka på pariserlifyets ystra munterhet så få är efter det krig vi fört mot Ryssland och efter det korståg vi förgäfves sökte organisera till förmån för våra gamla och ständiga vänner polackarne; en konung af Preussen, som kommer att visa oss fryntligheten och godmodigheten i; sitt sätt, samt hr von Tismarek, sAmM upp: träder inför Ass i pickelhnfva och generalsuniform knappt två månader efter den kris, då man trodde sig stå vid utbrottet af ett ofärsanligt krig mot Preussen och det preus