Aftonbladet – 20 juni 1867, sida 3

torn med en ton som han sällan begagnade, men som just derför aldrig förfelade sir verkan. råän in nn, medan det är väl, och låten mig vara i fred 1? Och härvid vände han de häpna systrarne tvärt ryggen och gick ned till. mossbänken vid ån. Jo, det är ömhetens lön!? förklarade med förargelse Polla, i det hon något hård! slog igen dörren efter sig. Han ärrysligt ondsint, den menniskan!? Netten sade ingenting, men suckade tungt ach gick efter en stor dubbelsjal, den hon bad Cum Bed till lektorn med och helsa a lm 6 att han för all del Sn He taga på md sjaler me Men Cilla kom straxt tillbara å armen. Nåh?? frågade båda systrarna med spändaste uppmärksamhet. PIseh! han är grufsam när han sätter till!? fnyste Cilla och hängde sjalen på sin krok i förstugan. Systrarna nickade stumt åt hvarandra. ?Jo, utbrast slutligen Polla, i det hon höjde blicken mot taket, ?när Anton kan vara så oregerlig, hvad skola då icke an: dra männer vara? Nej, jag tackar min evige Gud som bevarat mig åt mig sjelf!? ?Der ligger ett bref till fröken Polla derinne, upplyste Cilla och pekade åt inre rummet. Ett bref! det var högst ovanligt, me. nade Netten. Ja, säj det! instämde Cilla lika förvånad. Tag hit!? befallde Polla. ?Och du, Cilla, gå ut i köket och gör upp eld. Du skall koka isopst, som lektorn skall ha när han kommer in. Vi lägga oss inte förr än han kommer. Somna inte från elden, då får du med mig att göra.? Cilla gick ut med full föresats att hålla sig v ken, om hon också för ändamålet skulle nypa sig i armarne. Hon visste nogsamt hvad det betydde att ?få med fröken Polla att göra?. Lektorn satt emellertid dernere och njöt af stundens frihet, en njut