Aftonbladet – 20 juni 1867, sida 3

Riksbankens ansvarighet för dit Inlomnade medel. Under signaturen B. bar en insändare u er tidning för den 12 dennes fått intaga e afhandling, åsyftande, såsom det vill synar att bibringa allmänheten den föreställ.ing att Stockholms enskilda bank, då den til en af riksbankens vexlingskasser låtit fö vexliog inlemna i bifogade notor specifice rade riksbankssedlar och silfvermynt, skull haft att göra, icke med riksbanken, uta med den sedermera törsvunne kassör Falk och att denne, men ingalunda riksbanken vore ansvarig derför att valuta för de in lemnade penningarne erhölles. Huruvida en sådan föreställning, om dei hos allmänheten kunde vinna insteg, vor egnad att åt riksbanken och dess styrelse anordningar bevara det osvikliga förtroende som för riksbanken sjelf icke bör vara likgil vigt och för den allmänna affärsrörelsen är a allra största vigt, behöfver knappast under sökas. Det ligger i sakens natur, att ban ker och andra dylika anstalter i alla sint förhandlingar nödvändigt måste begagna sig af dertill utsedda personer, dessa må nt kallas fullmäktige, direktörer eller tjenste män af olika grader, och att dessa persone; vid dylika förhandlingar handla, icke säson enskilda ind:vider och för egen del, utan i den offentliga anstaltens vägnar och på des: ansvar. Annorledes än genom dessa perso ner kan allmänheten icke heller med bank anstalter ingå uti någon förhandling. Mar lemnar, såsom uti förevarande fall, pennin gar till vexling eller till in:riande af skuld till deposition eller för hvad annat ändamå som helst, så måtte dock den eller de ban kens tjenstemän, som det åligger att emot taga penningarne, först räkna dem, stundor bokföra dem, innan valuta eller qvitto i det emottagna beloppet utgifves. an in lemnar en skuldsedel för belåning, en vexe till diskontering, och tjenstemannen måste hafva tid att pröfva eller för styrelsen fö redraga en sådan, ofta i innehafvarens hand betalningsgild handling. Den ena likasom den andra operationen kan erfor ra längre eller kortare tid; för icke längesedan åtgick det flera dagar innan vexling af något större antal sedlar i riksbanken medhanns. Men under denna läng. e eller kortare tid, väsentligen beroende på bankens egna mer eller mindre lämpliga anordningar och rörelsens omfång motsvarande arbetsbiträden, har allmänheten ingen praktisk utväg att värna den åt banken anförtrodda egendomen emot tillgrepp eller förskingring af den eller dem, som, icke i följd af allmänhetens, utan i följd af bankens eget förtroende varit behöriga, att penningarne eller förskrifningarne å bankens vägnar emo:taga och handhafva. Det må väl såsom en tänkbor, ehuru visserligen ändock icke betryggande utväg kunna ät allmänheten anvisas, att den som inlemnar penningar till vexling eller för annat ändamål får under uppräknandet ?taga plats bredvid uppräknaren?; möjligen ock med lika skäl, att den, som lemnar en löpende skuldsedel eller vexel för belåning, må hålla fast i ett hörn af p pperet under det tjenstemannen granskade eller föredroge detsamma. Men det logiskt möjliga är icke alltid praktiskt verkstälivart; och det är likväl endast inom detta senares område, som anordningar till ömsesidig trygghet mäste inskränkas, Kan allmänhetens rätt emot bankerna icke betryggas, utan derutöfver från bankernss sida sträckta anspråk på misstänksam försigtighet emot bankernas GRANIT NRET RR SKRATT