Aftonbladet – 20 juni 1867, sida 2

räckte mer än en sekund, innebar, det visste endast de sjelfve. nonu en sekund och denna så rensa, så eteriska kärlek hade kunnat blifva brottslig Grefven kände: det.Han återvann sin kallblodighet. Slumpen, ett ord af Edmbe hade medför (Il en-förklering,hvars slut icke dd anno äv pinsamt eller farligt. enda edlet att komms Han in att enda ifrån denna brännande föark vore 2t afvände den unga flickans uppmärksamhet, att . G samtalet på Edmö6es far i stället att fortsätta det om henne sjelf. Han aflägsnade sig lifligt från henne, nästan stötte henne tillbaka och yttrade hastigt: ?Edmee! det är för er fars skullsom jag är här i afton !? Hon ä sin sida drog sig instinktmessigt tillbaka och åvarade rodnande och stammande: Min far... ja... för honom ensam... Tala! Noäl, hvad är det?? Händelserna äro starkare än den starka. ste vilja! fortfor grefve Warrens. ?Och de närvarande händelserna ålägga mig att offra mina känslor, mina käraste önskningar för uppfyllandet af den uppgift jag åtagit mig: Flickan böjde ned hufvudet och suckade. Han fortfor med en köld som hon bort inse var öfverdrifven. Men ungdomen och kärlen resonnera icke, Edmå6e Lände sitt hjerta svälla af tårar öch sorg... men hon var en värdig, modig ock ädel flicka. Sedan tanken på hennes far återkommit i hennes själ, ville hon icke tänka på något annat. Hon fattade sitt beslut och blef åter sig sjelf. Hon lyssnade med samma konstlade köld. ?Ni vet hvilken denna uppgift är!? sade grefven., Jag skall gå under derpå eller uppfylla den. Men dertill fordras ett själslugn, en frihet i handling som endast ni kan gifva mig. Nekar ni mig det, Edme??