DE OSYNLIGA I PARIS. ) GUSTAYE AIMARD. Öfversättning. FÖRSTA DELEN. Ur djupet af hans hjerta uppsteg ett enda ord till svar: Evgel! Engel l? Men hans läppar höllo det tillbaka, för att icke afbryta henne. Edmåe borttorkade en tår, och väntade på ett ord från grefven. Då hon såg att han teg, fortfor hon: Ni vill icke förlåta mig... det är obeskedligt! Det är nu så länge som ni icke kommit..., och första gången jag återser er. är ni så sträng emot mig för en rörelse a otålighet, som om ni varit i mitt ställe skulle förvandlats till ett utbrott af vrede... Och då Noöl villegöra en nekande åt, börd, trodde hon sig hafva förtretat honom ännu mera, och fortfor den ödmjukaste och mest smekagdö. ton: . ?Nej! nej! jag bedrager mig... jag vet ej hvad Jag säger: ser ni, jag är så töjd då jag har er här bredvid mig... då jag är säker att få tillbringa några ögönblick hös er, att jag icke känner igen mig sjelf... Nol, min vän, jag ber r om förlåtelse för min elakhet... Ki. förlåter ni mig??? Edme!? var allt hvad grefven med qväfd röst förmådde svara henne. Men deras hinder möttes ånyo. Hvad denna hendryckning, hvilken icke 4) Se A.B. n:r 11-—13, 15—17, 19, 21, 23,24, 27, 20-39, 42, 44, 45, 48—50, 53—57, 59, 61—63, 66—68, 70, 73, 75, 77, 78 (A), 79, 80, 82, 83, 84, 87—289, 91 (A), 9å(A), 95—97, 100—103, 106, 107. 109, 111, 115, 118, 119, 121, 124, 126, 129—131, 134 (A), 135, 139 och 140.