Aftonbladet – 20 juni 1867, sida 2

tro på den Gud, till hvilken han nygs föru höjt sin bön i Madeleinekyrkan. ?Ni skulle ingifya mod till och med ho de fege, Nötl! Oroa er icke, Man är icke feg inom vär familj: Jag kan darra vic tanken på de ouppHörliga faror, för hvilks ni utsätter er för vår skuld; men var lugn, jag skall aldrig säga till e:; Nog! så länge ni icke uppnått ert mål,? j Adla flicka! nu är ni sådan jag önskar 89 er? ?Jag har sagt er det, lyckas och jag skall tillhöra er, Då vi en gång vunnit seger, kom då och fordra ert pris och jag svär, att mim far icke skall vägra det, då jag gif vit mitt samtycke, Edmåe talade med en säkerhet, som föga delades af grefve de Warrens Han gjorde sig inga illusioner. Han kände dea gamle ädlingens, Edmåes fars, okufliga stolthet, För att vinna hennes hand visste han alltför väl att han, afkomlingen af en utaf hertig de Dinans vasaller, skulle få att kämpa en hård strid. Men hans tillgifvenhet gick framför allt. Hvarför skulle han å audra sidan i det unga och tjusande barnets själ uppväcka de tvifvel som söndersleto hans egen? Han bugade sig derför till tecken af samtycke och sade; Edmåe, ni och alla de edra, — ni äro landsförvista, plundrade och tvungna att dölja er... PDet är sannt, Noöl, men det är icke för mig... Hon afbröt henne i sin ordning: : Jag har svurit min döende fader att återgifva er edra titlar, er förmögenhet och -:en rang ni är berättigad att intaga.? Nåväl! Har ni icke iållit denna ed, såvidt på er berott?? frågade den unga flickan. Min fader tror dig vara i besittning af denna förmögenhet, hvarom ni talar; han har återfått sitt lugn och lefver samma lif som fordom. Och hvem har han att tacka lerför, Noäöl?... Hvem har varit vår goda