Aftonbladet – 20 juni 1867, sida 2

Tala, Noöl; det är icke längre en qvinns utan en man som hör på er.? nTack, sade han: ?Med er kära bild fram för mig, skall segren icke bli tvifvelaktig.? PStackars älskåde fader!? myumlade der unga flickan, som, försjunkn isina tankar icke mera hörde eller uppfattade sin älska res sista ord annat än som ett eko. Grefve de Warreng Jemnade henne någrs ögonblick i ro, och återtog derefter mildt Hur befinner sig. hertigen af Dinan?? . Hon återkom till sig sjelf och betraktade honom liksom för att bedja honom uppreps sin fråga: Grefven lydde hennåå stumma uppma ning. : Huro befinner sig er far, Edmåe?? Han är bättre.? ?Mindre sorgsen än vid mitt sista besök mindre orolig?? Edm6e smålog sorgset. Ni bör veta, Noöl?, svarade hon, att a och oro utgöra grunden i min fars hela if. Jag svär vid Gud att jag skall låta glädjen återkomma på hans ansigte och lugnet i hans bjerta. -PMåtte Gud höra er!? Ögonblicket nalkas då rättvisa ändtligen skall vederfaras honom.? Jag anade det, Noöl.? ?Ni anade det? Af hvad skäl? Hvarje gång någon öfverhängande fara hotar er, min vän, har jag liksom en känning deraf här!? svarade hon och lade handen få hjertat. Men jag löper ingen fara, det försäkrar jag er. : Ni bedrager mig, Noöl! Ni vill föra mig bakom ljuset, och ni har orätt deruti.? PÄlskade Edmåe, det är icke fråga om mig, utan om er far, om hans ära, hans namn och allas er lycka.? DHvad bryr jag mig derom?? Huru vill ni att något slag skall träffa mig, innan jag gjort min pligt?? ropade han med en naiv förtröstan, som bevisade hans