Aftonbladet – 19 juni 1867, sida 3

POch att bans emå älskvärda misstag ick minska det intresse, han inger de unga da merna, är säkert?, inföll en annan fru, son hade en giftasvuxen dotter. ?Min Julie sä ger alltid derhemma, att om hon är på e bal eller sup, försakar hon gerna hvarend: dans med de yngre herrarne, bara för nöje af en stunds samspråk med lektorn. De inverkar så fördelaktigt på hennes bildning och ädlare varelse, påstår hon. Och : propos bildning, söta Polla, ville jag frågt dig om du tror att din bror har någor timma i veckan ledig. Min Julie har sådar fallenhet för engelska språket, och jag tror. att under en skicklig ledning...? ?Nej, goa du! Tycker du att Anton skulle ha tid till det !? menade Polla förskräckt, För ingen del. lians filosofiska verksam. het iemnar honom knappast tid att äta sig mätt, mycket mindre att ge privata lek. lioner.? ?I så fall få ni väl äta för bonom ockeå?, menade litet spetsigt den frågande, och erinrade sig lyckligtvis i hast, att inom deras illa samhälle foons en annan i nämnda språk bevandrad person, som till och med sjelf varit i England, och hvad bättre ville man begära? Lektorn hade emellertid följt enkan in i let inre rummet, der hon anvisade honom en plats vid sitt skrifbord. Hon hade nemigen ett sådant, alldenstund hon gerna ville ;å och gälla för en vitter dam. Hon skref ånga öfversättningar, utan tvifvel höcst örträffliga, men hvilka ännu ingen tidningsredaktör velat intaga som följetong, af skäl, om man lika så gerna kan tiga med som ala om. Dessutom skref hon verser till solen, månan och stjernorna, till fiskar och åglar samt desslikes ock till sina vänner ch väninnor på deras namnsoch födelse.