Aftonbladet – 19 juni 1867, sida 3

lige med en bliek, som borde trängt tvärs igenom ett vanligt bjerta. Men lektorns måste varit ovanligt, alt döma efter det lugn, hvarmed han ur fickan uppdrog sin 1lårutiga näsduk och aftorkade sina glasögon. Lika känslolöst aftorkar en kirurg sina instrumenter efter verkställd operation. Jag tyckte det tog i dörren4, sade lektorn i det han åter påsatte sina glasögon. Kanske ha vi prosten här. Ja, verkligen var det icke prosten, den äreförgätna menniskan, som varit gift två gånger och som nu kom i akt och mening att få sig ett parti whist. Värdinnan gick honom med vanlig förbindlig känslighet till mötes och gaf honom återstoden af den brännande blick, som halkat förbi lektorns ishjerta. De tre äldre damerna logo fryntligt mot den gamle hedersmannen och skakade hand med honom; Netten säg ned och rodnade, men i Pollas barska drag stod tydligt att läsa: SNärma dig icke! på mig är din konst förspilld! Också gled han behändigt förbi hennes aflägsna soffhörn, endast helsande henne med en bugning. Hennes afmätta väsen hade aldrig behagat honom. Snart infann sig äfven den tredje manliga gästen, och så, med den ena af fruarne som ?fjerde man?, begynte partiet. Nu först började samtalet damerna emellan bli riktigt lifligt. Kortens fall mot bordet i nästgränsande rum, beledsagadt af de vanliga speltermerna, hade på fruntimren samma verkan, som annars i en dylik krets en musikalisk aftonunderhållning brukar hafva: det löste deras tungors band. Här hade en vanlig riksdag haft åtskilligt att lära. Ingen enda fräga bordlades, intet betänkande behöfdes; allt afgjordes genast