Aftonbladet – 19 juni 1867, sida 2

Hvarför har ni icke skickat...?4 inföll grefven. Hon hindrade honom att fortsätta. Elake! det skulle ni utan tvifvel gjort i mitt ställe. Men jag handiar icke på det sättet, då jag älskar. Och ni vet mycket väl att jag älskar er, hvilka fel ni än har, och jag rodnar icke för att erkänna det. tJag är ännu icke värd denna kärlek, älskade barn4, sade han och sökte ätertaga en af dessa fina aristokratiska händer, Bom han nyss förut släppt. Baro! jag, Noöl?4 cAh! ni kallar mig icke längre: herre?4 cOm ni ännu en gång gör anmärkning lerpå4, återtog hon med en skymt af bryleri, Cså svär jag att ert namn från denra stund icke skall på lång tid gå öfver mina äppar. Jag tiger. God:. Ni hade glömt mig, tillstå det. Jag glömma er! då er far...4 Min far... min far! det är icke fråga m honom nu, ropade hon med någon otåighet. Jag vet att ni syssselätter er med ionom hvarje ögonblick i ert lif. tOtacksamma! Men utom ho. o:2, finnes också jag, som i behandlar liksom jag icke vore er sanna, r uppriktiga vän... så mycket mera er vän, om jag en deg skall bli er bustru, liksom ag i dag är er gäldenär.4t Den unga flickan yttrade dessa ord, som kulle gjort hvar och en anvan brydd, med tt för henne egendomligt uttryck al ädelhet. Grefve de Warrens stod i begrepp ati la till hennes fötter, kyssa fållen af henes klädsing och utropa: Blif min hustru före den tid du sjelf be ämt I Men han återhölis af alla de oöfverstig