Aftonbladet – 18 juni 1867, sida 3

Men äfven om beräkningar, hvilket icke är fallet, skulle visat att den ersättoing, som å detta sätt erhålles, skulle eqvivalera förusten, är solens fortbestånd dermed ej försäkradt, utan dess öde endast uppskjatet till en obestämd framtid. Ty denna ring af verldsgrus, så oerhördt stor den än må vara, är likväl ej outtömlig, och frågan blir då: när solen en gång uppslukat zodiakalljuset, hvaraf skall hon sedan lefva? Vi skola nu komma till det första fallet, eller att solen kunde vara en afsvalnande kropp, hvars värmeförlust ej ersattes, så att hon efterhand öfverginge till samma tillstånd, som det hvåri planeterna befinna sig. Har man kunnat observera något, som gälve anledning till den förmodan, att solen rlorat något af sin temperatur? För att besvara densamma, skola vi taga vår tillflygt till den teori om vårt solsystems uppkomst, som utaf den berömde La Place blifvit uppgjord, och som står i så fullkomlig öfverensstämmelse med alla kända matematiska och fysiska lagar, att densamma af de allraflesta blifvit antagen såsom den bästa förklaring af de kosmiska fenomenerna. Vi komma till denna teori nästa gång.