Aftonbladet – 18 juni 1867, sida 3

ljus och sin värme, i alla tider varit ett föremål för spekulationen. De föreställningar man gjort sig om dess natur, hafva natur. ligen endast kunnat vara lösa gissningar och fantasier, som ej hade någon säker grund, att stöda sig på. I sjelfva verket är äfven den föreställning, vi ännu i dag göra oss om sakens natur, endast en gissning, men som, likväl står i närmaste samband med fakta och fenomer, dem vi efter behag förmå framkalla, och till hvilka vi hafva förklaringarne färdiga. Vi hafva i det föregående sett huru visat de koincidenser med en del Fraunhoferska linier, som inträffa med de ljussorter, hvilka ifrån glödande natrium och jernångor utsändas, med bestämdhet sluta till att dessa tvenne ämpven förefinnas i solen. Dylika koincidenser har man ock funnit med ljuset af flera andra ämnen, som förefinnas på vårt jordklot, och således måste äfven dessa finnas i solen. De jordklotet tillhörande ämnen, hvilka man med full visshet käoner, äro till antalet 8, nemligen Vöte, Natrium, Calcium, Magnesium, Jern, Mangan, Chrom och Nickel; till hvilka kanhända kunna läggas: Aluminium, Bavium, Kobolt och Zink. Men det är endast de tvenne förstnämnda, som vi för vårt ändamål behöfva anföra. Hvart och ett af dem utsänder sina egna ljussorter, som hafva sina motsvarande mörka linier uti solspektrum: hos jernet ensamt bar man redan konsaterat omkring 500. Nu är visserligen antolet af Fraunhoferska linier, till hvilka man ännu ej funnit motsvarigheter uti ljus från jordiska föremål, oändligen större, men detta minskar ingalunda riktigheten af de slutsatser, man dragit. Ty först och främst kan det vara ganska sannolikt, att i solen finnas ämnen, som ej tillhöra värt jordklot, och sedermera är det lika sannolikt, ja västan säkert, att vår jord hyser, utöfver de omkring 60 redan kända enkla ämnen, ett stort antal andra, som ännu ej äro upptäckta, och slutligen är det tänkbart att ljuset ifrån redan kända jordiska ämnen bar så liten absorptionsförmåga, att det ej hinner utsläckas i den atmosfer, som vi straxt skola få se omgifva solen, att det kommer föga eller alldeles icke förminskadt fram, utan förblandas och försvinner i glansen af det hela. Härtill kommer ännu, att den starkaste värmekälla, elektriciteten, som vi ega, är för svag; men att det kan vara ganska sannolikt, att om vi funne medel för ästadkommande af ännu högre temperaturer, äfven flera koincidenser skulle komma att observeras. Detta är emellertid ett ämne för vetenskapsmannens un :ersökningar; för den bildade menniskan ligger det endast makt uppå, att söka inse sambandet uti det hela och harmonien uti inredningen af det hus, verlden, hon bebor. Det är henne ej likgiltigt att veta om hon står ensam och isolerad, eller om hon ej med en eller annan tråd sammanhänger med den öfriga skapeleen. Sedan vi emellertid funnit, att några af de på jorden befintliga ämnen verkligen förefinnas i solen, vilja vi nu se till på hvad sätt och i hvad tillstånd, de der finnas, samt derutaf draga några slutsatser om denna pimmelskropps konstitution och beskaffenet. Utaf det föregående erinra vi oss, att när Jjusetfrån en hvitglödgande kritbit fick gå genom lågan från spritlampån med koksalt, visade sig den gula lysande natronlinien säsom en mörk linie på ljus botten. Natron, rättare natrium, fanns i lamplågan i gasformigt tillstånd. Men i samma tillstånd måste äfven natrium ånyo fionas i solen, enär dennas spektrum innehåller samma mörka linie, och solen måste således vara omgifven af en atmosfer, som innehåller natrium. Men natrium kan ej vid vanlig temperatur existera såsom gas eller ånga. Den atmosfer, som omger solen, måste således vara het. Men svårligen kan en het atmosfer omgifva en kall kropp. Natriumlinien skulle i sådant fall visa sig såsom ljus på mörk grund och ej mörk på ljus grund. Denna atmosfer skulle dessutom pödvändigt snart afxylas och inga hvarken ljusa eller mörka linier mera visa sig. Solen måste säledes sjelf vara het. Men huru mycket? Vikomma vidare ihåg att jernet äfven ger sig tillkänna genom mörka linier i solspektrum. Men cå jern endast genom den högsta temperatur, som vi förmå åstadkomma, kan försättas i gasformigt tillstånd, och då endast i qvantiteter så små, att det är absolut omöj ligt att göra dem märkbara äfven på den tinaste väg, så måste följa, att både solen l. och dess atmosfer hafva en temperatur så hög, att vi endast med möda kunna tänka 088 en sådan. ; Såsom resultat följer då, att solen måstel vara en fast, eller sannolikast en smält flyli tande kropp med dea aldrahögsta tempera-l: lur och som utsänder ljusstrålar af alla slag, . omgifven af en likaledes ytterligt het at-l!1 mosfer, uti hvilken sjelfva solkroppens be-li ständsdelar, alla eller en del, deribland sålana ämnen, som törefinnas på vår jord, förefinnas i glödande gasformigt tillstånd. : Vi kunna gå änvu ett steg vidare. I denll ofantliga atmosfer, som omger solkroppen, ! måste lokala afkylningar ega rum, och såli ana rörelser i densamma uppkomma, li om hvilka våra häftigaste stormar ochle orkaner endast kunna gifva en svag före-lt ställning. Det mäste då blifva en följd,lt utt der denna atmosfer på sina ställen hopas, it i Å 1 f utan att vara atskyld, den måste lysa starli sare än på andra. Det är på detta sätt nan tror sig kunna förklara de 8. k. solacklorna. Vi kunna i tanken föreställa oss stt upprördt haf med vågor och bränningar M eld. Här skulle topparne af bränningarne och vågdalarne mellan dem visa sig lysande ll med olika starkt ljus. Ungefärligen dylikli visar sig solskifvan genom ett starkt försto. c ande teleskop: den är ej jemn, utan knottrig, ungefärligen såsom skalet på en citron. ; Tänka vi oss åter lokala afkylningar utile denna solatmosfer, så är tydligt att densam1 ma på dessa ställen måste blifva mera täts och mindre genomskinlig, såsom våra moln t iro. BSolkroppen bakom dem skall bort-s kymmas deraf, och till följd af ljuskontra-r ten skola dessa moln visa sig svarta, all-v ieles säsom solfläckarne visa sig för oss. !t för en invånare i månen böra våra molnly rafva ett starkt tycke af solfläckar. g Det bör si lemnas osagdt, att emot denna la förklaripg at solfläckarne ett par betänkliga la nkast blifvit gjorda. Vi skola längre fram lv comma till en annan förklaring af desamma. f Låtom oss nu komma till en annan fråga. ; Vi hafva funnit att både solen ogh desalk utmosfer innehafva en oerhördt hög temper atur, Hvarutaf härrör denna och bvarutaf!i iaderhålles den? : b Det ligger i öppen dag, att en så ofant-t ig vassa som solen, med en yta 12,575dc sänger större än jordklotet och med en såld erhörd temperatur, att vi för densamma lk j hafva något mått och icke ens i inbillingen kunna göra oss en föreställning der-n om, måste utstråla en oerhörd mängd värme, r Denna värmemängd kan mätas, och harls yckså blifvit uppmätt. Detalierna huru man la