Aftonbladet – 13 juni 1867, sida 3

FIT KARE var FOTS SRS illa staden — jag menar ingen älskvärd ndivid af det feminina elägtet — förmått honom att träda under hymens fana, så torde det ha andra gruuder, dem vi snart skola erfara, Den fordne ?magistern? var numera lektor i stadens skola och hade dessutom ett ganska ansedt namn som filosof. Han hade utgifvit flera uppsatser i detta ämne, hvilka blifvit mottagna och lästa med den uppmärksamhet de förtjente, och hans båda äldie systrar voro såväl i detta som alia öfriga fall utomordentligt stolta öfver tpror Anton. För dem var han inbegreppet af alla menskliga fullkomligheter med undantag af en enda: sättet att skicka sig sällskaper, men i detta ämne fick han af sina enträgna och välvilliga vårdarinnor så många föreläsningar, påminnelser och anvisningar att han blef sju gånger värre än han någonsin annars blifvit. Hans distraktioner tilltogo med de båda damernas förmaningar och deras oro då de voro bortbjudna. hade knappast mera någon grän:. De fruktade, der de sjelfva sutto kring divansbordet i ett främmadt förmak med ögonen ständigt riktade mot dörren, att få se bror Anton inträda genom densamma med rygsen vänd åt de ärade gästerna, med halsluksknuten i nacken, med fötterna instuckna de virkade julklappstofflorna eller med något annat löjeväckande i helsniogseller slädväg. Och medgifvas får att deras fruktan icke akaade anledning. Bystrarne — flickorna4, som lektorn wveardagsvis sade, då han talade om dem — lade, som vi redan sagt, lemnat bakom sig le oförståndiga ungdomsåren. Syster Pollia, jet prosaiska elementet, var. fyratiosju år, ch syster Netten, det poetiska, fyrtiotvå.