Aftonbladet – 12 juni 1867, sida 7

(Insändt.) Gatwäggningsarbetena I Stooåhoim. Ofta får man höra klagomål framställas öfver misshushållning med allmänna medel, både med och utan skäl. Vi äro dock öfvertygade om att hvar och en, som iakttager huru gatuläggningsarbetena här i Stockholm bedrifvas, nödvändigt måste komma till den slutsats, att de medel, som derför årligen uttaxeras af Stockholms invånare, såväl husegare som icke husegare, användas med stor misshushållning. Vi säga icke att den styrelse, som har vården af dessa arbeten sig anförtrodd, öfverbetalar de arbeten, som verkställas eller ej följer dessa med tillbörlig kontroll, men vi pästå bestämdt att den följer en oriktig metod. Detta tro vi oss kunna visa genom att blott uppmärksamma huru de betydliga. summorna ärligen användas. Att beskrifva i hvad skick Stockholms gator i allmänhet befinna sig är ej behöflligt; ty det är nogsamt kändt af hvar och en såväl gående som åkande, som nödgas trafikera dem, att alla galor, som äro belagda med så kallad fälteler kullersten, äro i sådant skick, att de allra flesta skulle Le. höfva omläggas, hvartillnaturligtvis ej finnes medel och man inskränker sig derföre till att med lika beskaffad materiel omlägga endast några få och återstoden repareras eller, som det kallas, lappas?. — Lappade blifva ock våra gator — ja, med samma resultat, som det af ålder erkända, då man sätter ny klut på gammalt kläde — nog af, efter lappningen, som med oerhörd kostnad sker öfver hela Stockholm, befinnas gatorna i ej stort bättre skick än före densamma. Detta är hvad som upprepas år efter år och för hvarje år tilltaga lappningarne i omfång och kostnad så att, om dermed fortfares, komma dessa att helt och hållet uppsluka det disponivla kapitalet, hvarigenom årligen allt mindre och mindre samt slutligen ingenting kan afses för omeller nyläggnin ar. Detta är den slutsats hvar och en, som eguvar detta ämne uppmärksamhet, måste komma till, äfven utan att vara fackman eller vilja påstå sig kompetent att framlägga en bättre plan än den som följes, eller rättare en plan att följa, ty, att döma efter de partiella arbetsplaner, som årligen i tidningarne kuvgöras för det närmaste årets arbeten, synes som någon sådan plan för det hela ej funnes uppgjord, utan att det endast tänktes på att hvarje trakt af staden skall få något på sin lott — ett sträfvande att tillfredsställa de särskilda församlingarne, hvilket kan vara berömvärdt, men till något helt och för kommunen tillfredsställande kan en sådan.metod ej leda. Åren 1836 och 1837 utkämpades heta strider angående öfverlemnandet till en särskild kommission af den hvarje husegare då åliggande akyldigheten att underhålla gatan framför sin tomt, hvilka st:iider först efter flera år afslutades, sålunda att K. M:ts nådiga bref om denna angelägenhet af den 13 Maj 1845 meddelade oktroj på 15 år till den så kallade Gatuförvaltningen, hvilken, sedan oktrojen år 1860 utsträcktes på ytterligare 15 år, efterträddes, om vi rätt minnas, af gatuläggningsoch lyshållningsstyrelsen. Slutligen öfvertogos år 1864 dessa bestyr och handhafvas ännu af Stockholms stadsfullmäktige genom dess delegation drätselnämndens 3:dje afdelning. Vi hafva anfört dessa fakta endast för att påminna om att en för hela Stockholm gemensam styrelsehaft denna stadens vigtiga angelägenhet sig anförtrodd under en tid at omkring 22 år, och vi måste beklaga, att någon egentlig sammanhängande plan i dessa på olika tider existerande styrelsers verksamhet, enligt vårt förmenande, så tillvida saknas, som en verkligen förbättrad gatuläggning endast I högst ringa del ännu hunnit införas; ty dessa klapperstens