Aftonbladet – 12 juni 1867, sida 6

MUST OCMD SURIS MOR CM FI ÄSpEeuRe ten fätt ett extra understöd af 30 francs, hvilket satte honom i stånd att köpa pistolen, som kostade honom 9 francs. Han undergick två förhör, det första inför polisprefekten Pietri, ransakningsdomaren Gonet och generalprokuratorn; det andra bivistade, utom de ofvannämnda, statsministern Rouher, justitieministern Baroche, general Schuvalov, czarens adjutant och rysk polisminister, äfvensom ryssa statsrådet von Schultze. De första ord Bereyouski yttrade till polisprefekten Pietri voro följande: Jag tackar edra underordnade, ty utan dem hade jag blifvit röndersliten.4 Ehuru man ej tror på någon komplott, så har man dock i Boulogneskogen företvagit mätningar för att se om det vore möjligt att en person kunde från Longechamps komma nog hastigt till vat.enfallet för att möta den kejserliga vagnen. Man gör detta, emedan man befarar att det kan finnas medbrottslingar. Hittills har man hört sju vittnen: öfverste Allemand, en kapten vid municipalgardet, två polisbetjenter, den i hufvudet blesserade qvinnan och två arbetare, som vid pistolpipans springande erhöllo lätta blessyrer i hufvudet. Bereyouski fördes i dag på morgonen till Mazas. Han är fortfarande ganska lugn. Ryska kejsarens fjäderbuske träffades af ett stycke bly; de båda monarkernas och storfurstarnaes rörelse var dock ganska stor. Då de funno sig alla vara osårade, omfamnade de hvarandra. Czaren for direkte med sina söner till Elysepalatset. Vid middagsbordet talades icke ett ord om attentatet; måltiden blef dock afbruten genom ministrarne Rouhers och Baroches samt polisprefekten Pietris ankomst, hvilka begifvit sig till Elyseealatset för att afgifva berättelse om föröret. I afton kommer Paris att illumineras. Härförutom blott några ytterligare desaljer: Just i det ögonblick skottet lossades mot den kejserliga vagnen, yttrade kejsaren till czaren siu glädje öfver att det militäriska skådespelet hade behagat hans höga gäster. Kejsar Napoleon reste sig genast efter attentatet och utropade: Messieurs, personne nest bless!4 (Mina herrar, ingen har blifvit eårad!) — Redan såsom sextonårig hade Bereyouski deltagit i polska uppresningen. Han lefver i oenighet med sin fader, ty han ken icke förlåta honom att han anslutit sig till ryska regeringen. Hen beklagar blott em sek, säger han, nemligen att han icke lyckades. Han har sjelf tillverkat de kulor, af hvilka ban betjenade sig. Han gjorde dem af hopbultadt, icke af gjutet bly, men filade dem på sådant sätt att de erhöllo cylindrisk form. Hans vapens usla beskaffenhet samt den dåliga och alltför starka laddningen förklara tillräckligt pistolens sönderspringande, En rörande scen egde rum i Tuilerierna vid kejsarens återkomst. Kejsarinnan, som först anländt, visste ingenting om hela saken. Vid sitt inträde i salen underrättade henne kejsaren med få ord om ullt. Kejsarinnan bleknade och man befarade att hon skulle falla i vanmakt, men ymniga tårar beredde henne snart någon lättnad. Vid den ryska balen på aftonen mottog hr Raims beaux från alla håll lyckönskningar derföre att han genom sin sinnesnärvero räd. dat Frankrike och Ryssland från en stor olycka. Ambassadören baron Bucberg öfverlemnade till honom i czarens namn Stanislai-ordens kommendörskors. Hr Raimbeaux, som i tre år tillhört kejserliga hofstaten, är måg till framlidne Mocquard. Czaren tackade sedermera sjelf hr Raimbeaux, som han lät inkalla i tronsalen, der han i allas närvaro till honom yttrade de mest vänskapliga ord. På sjelfva balen rådde en temligen allvarlig stämning. Man talade endast om attentatet, och den glang och prakt hr v. Budberg utvecklat, och som ingalunda gaf den österrikiska ambassadörens efter, blef nästan alls icke uppmärksammad. Man dansade till och med högst obetydligt. Vid soupern, som egde rum kl. 1, föreslog kejsaren en skål för czarens lyckliga räddning. Denna skål besvarades af czaren med nägra få ord. Ur tidningen Patrie meddela vi följande detaljer : Bereyouski lemnade för två år sedan Volhynieo. Han kom till Frankrike, der han lärde sig mekanikusyrket och arbetade hos Gouin komp. samt hos Cail komp. Han lemnade sin verkstad den 4 Maj och uppgaf, att han sedan den tiden lefvat af sina besparingar och af det understöd, 3 francs i månaden, som han erhöll-af franska regeringen. Bereyouski förklarade icke, hvarför han lemnat sitt arbete. När man frågade honom, huru han hade kommit på tanken mörda czaren, svarade han: ?Jaj började tänka derpå från den dagen, d ag fick veta att han skulle komma till Pais.? Hans första plan var att mörda czaen, då denne på tisdagen for till operan. den han hade icke vidtagit nägra förberelelser. Han hade om aftonen endast beifvit sig till boulevarderna i hörnet af gaan Le Petier. I hörnet af denna gata stod an i första raden af nyfikna, och han påtod att kejsar Alexander såg på honom, medan han kände igen en polack i honom. lan hade hört ropet: Lefve Polen ! men j deltagit deri. Men från detta ögonblick ade han beslutit atttaga lifvet af kejsaren f Ryssland. Följande dagen begaf han sig ill en vapenhandlare på Boulevard Sebatopol för att köpa en dubbelpistol. Då nan visade honom flera, frågade han om e voro goda och solida. Man visade .hoom härpå en pistol, som man profskjutit, ch han köpte den för nio francs, hvarvid an yttrade: Gif mig denna, ty den är en bästa.? Bereyouski betalade och gick em för att ladda sitt vapen. På aftonen yekte han sig märka, att de kulor, gevärsbrikanten lemnat honom, voro för små ir de bäda pistolpiporna, och han försökte öpa nya; det inskränkte sig dock till att öra dem han hade större. Följande moron, d, v. 8 torsdagen den 6 dennes, steg ereyouski upp kl. 7 och lemnade sitt im, sedan han skyndsamt kastat på sig läderna. Han hade sin laddade pistol i ckan. Han hade frukosterat mycket tarfgt, menade han, ett rågbröd, ett stycke edvurst och ungefär en halt flaska vin. esten af vinet hällde han i en liten flaska, m han stoppade i sin andra byxfieka; uma ftau hanna f han Po 728 ss 2 ss Lena