Aftonbladet – 12 juni 1867, sida 3

Torgfrågan. Den af hr ÅA. W. Sundstedt till öfversiåthållareembeiet inlemnede besvärsskrift är at följande innebåll: Till öfverståthållareembetet ! Efter underhandlingar emellan Stockholms stadsfullmäktiges ombud för jernvägsfrågorna och mig angående inköp för stadens räkning af de mig tillhöriga tomterna n:r 21 med 26 i qvarteet Lagerbärsträdet här i staden, afslöts den 2 Maj 1866 emellan drätselnämndens första afdelning och mig ett eventuelt köpekontrakt. Detta godkändes dock ej af beredningsutskotwet, som i stället föreslog expropriation såväl af nämnde tomter, som delar af tomterna 27 och 28 i samma qvarter. Hos stadsfullmäktige förekom ärendet den 13 Juni 1866, då pluraliteten beslöt att expropriation skulle ske. Lill följd af derefter uppkommen tvist huruvida tillräcklig pluralitet hos stadsfullmäktige fattat beslutet blef först genom K. M:ts utslag den 15 Februari d. å. slutligen afgjordt, att stadsfullmäktige lagligen beslutit avt anhålla om rätt till expropriation af förenämnda tomter. Stadsfullmäktige hafva likväl ej funnit för godt att rätta sig efter detta K. M:ts beslut, utan i stället förklarat att expropriation ej kommer att ske. Härom åberopar jag stadsfullmäktiges bilagde protokoll af den 18 nästlidne Maj, som upptager beslutet, hvilket jag härmed får öfverklaga, såsom förnär mande min lagliga rätt. Enligt kongl. förordningen om jords och lägenhets afstående för allmänt behof af den 14 April 1866, får sedan fråga blifvit väckt om lägenhets afstående icke någon kostnad som kan öka dess värde derå nedläggas, utan det äfventyr aut ersättning derför sedermera ej erhålles. Innan omförmälde underhandlingar mellan staden och mig om förvärfvande för staden af ifrågavarande tomter började, hade jag redan låtit uppgöra fullständiga ritningar för tomternas bebyggande, hvilka ritningar K. M:t godkänt. Dessa byggnaders uppförande skulle medtaga kapitaler, vida öfverstigande mina til!gångar och de flera personers, för hvilka jag förevisat planerna och hvilka gillat desamma samt varit villiga att ingå i företaget och dertill försträcka medel, hafva den ena efter den andra funnit ett hinder att nu börja företaget, deruti att fråga om expropriation var väckt och att således alla nedlagda kostnader kunde genom expropriation förloras. En dyrbar tid har härigenom obhjelpligen gått förlorad, då byggnaderna, som tillstor del innehålla Handelsoch magasinslokaler, bort vara färdiga samtidigt med sammanbindningsbanans färdigbyggande. Lagens: mening, då den så sorgfälligt sökt skydda dens bästa, som vill expropriera, kan ej vara att bringa förderf öfver dem, hvars egendom skall exproprieras. Lätt inses dock hvilket lidande, som Ebringas egaren till en obebyggd, fast välbelägen fastighet, som i sitt nuvarande skick icke lemnar afkastning, utan, för att åstadkomma sådan, måste på ett eller annat sätt förändras, då han under lång tid ser sig hindrad att vidtaga någon åtgärd för ezendomens Yörbättrande och i stället, genom den ena åtgärden, besynnerligare än den andra, ser sig fjettrad i alla sina sträfvanden och hållen i en osäkerhet, som ingen tilltror sig kunna säga om eller när eller huru den skall sluta. I denna ställning har jag funnit mig nödsakad att söka begagna det skydd lagen kan hafva beredt den enskilde lidande mot en kommunal myndighets godtycklignet. Fråga om expropriation måste väl anses väckt då stadsfullmäktige beslutit begära den och då detta utslag är af den högsta myndigheten förklaradt lagligen gällande, har jag svårt att tro, att detsamma kan af stadsfullmäktige vräkas. Efter hvad skalljag då rätta mig? Om jag gör ett försök att använda min egendom, mötes jag af den invändningen, att fråga om expropriation är väckt och att ingen anser denna fraga undanröjd genom stadsfullmäktiges sista olagliga beslut, utan att ST sånt ARA