Aftonbladet – 12 juni 1867, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Den bekante andergöraren och dok: tern? Roback afled den 9 Maj i staden Cincinnati, af bjertslag, i en ålder af nära 60 år. Han anses efterlemna en förmögenhet om åtskilliga hundra tusen dollars, dem han förtjenat på undergörande piller och mixturer. Roback började för många år sedan sin bana i Newyork, i ltjenst hos ett fruntimmer, som var kändt för sin förmåga att förutsäga menniskors öden och kunna bota alla sjukdomar. Tjenaren låtsade blifva kär i sin matmoder och erhöll derigenom hennes förtroende i hemligheterna af hennes rke. Sedan han ansåg sig ha erfarit tillräckigt öfvergat han sin matmoder, och etablerade sig sjelf som undergörande doktor. Klädd i en fantastisk rik drägt, bestående af rödt sammet och guld, boende i ett elegant hus och en betjening med kläder i alla regnbågens färger, drog han en mängd at folk till sig. Han satt i sin Pparlour? på ett slags tron, med staf i handen, och hade tolkare af flera språk omkring sig. Der utdelade han sina spådomar och piller samt insamlade penningar tills dess stadens polis omsider var nog oartig att utvisa ?doktorn och undergöraren från staden. Han Yyckliggjorde sedan Södern och Vestern med sina underkurer, och i den sistnämnda delen af landet egde han betydliga fastigheter och landtgods. En svensk, som varit bosatt i Newyork öfver 30 år, berättar att han en gång besökte Roback under dennes storartade uppträdande härstädes. Det var honom omöjligt att låta bli gapskratta åt all den sammansmorda lyx, som fanns såväl idoktorns? rum som å hans person. Han tilltalade Roback på svenska, men denne svarade genom en af sina tolkar, att han ej förstod det språk, som den främmande talade. Roback har i Amerika genom sin förmögenhet förvärfvat sig ett slags anseende och säges under den sista tiden varit betänkt på och sysselsatt med att uppgöra sina gamla affärer i Sverge, dit han längtat och hvarthän han ämnat resa denna sommar; på sednaste tiden lärer han dock varit mycket artig och bjelpsam mot behöfvande landsmän. (G. P. — Huron en gammal skolmästare slutat sina dager. Sistlidne Kristi Himmelsfärdsdag begrofs i Ödsmåls församling af Göteborgs och Bohuslän en gammal man vid namn Anders Marcusson, tillhörande nämnde församling. Han hade i många Herrans år sysselsatt sig med barnaundervisning, både inorh Ödsmåls och angränsande socknar, och hade derpå en tid någorlunda sin bergning. Men så kommo folkskolornå och knappade in hans verksamhet; dock hade han ännu en lång tid sin nödtorf.iga bergning af sitt mödosamma kall att lära småbarn a-b-c och stafning; ja stafning, dermed gick det väl icke alldeles så riktigt till, ty stafningsreglor och sådant der kände gubben ej till, men det gick ändå och många äro de, som hafva honom att tacka för sin lilla kunskap deri. Gubben var outtröttlig och höll gerna på från solens upptill dess nedgång, till dess en örnuftig folkskollärare kom till församlingen och gjorde honöm uppmärksam på att de små ej finge ansträngas så länge. Han gjorde sig emellertid mycket afhällen af de små, som kappades? om morgnarne för att hinna först till honom, och som derför samt för sin flit at gubben belönades med skorpor, sockerbitar etc. — ja han blef allas gskolfarbror?. Så kommo äfven emåskolorna och inkräktade på gubbens område, men ändå fick han, efter gammal vana och derför ätt man tyckte om kubben, lite förtjenst här och der i stugorna med småbarn, ty han var ej dyrlegd, fick hän blott maten och lite till tobak, så voro hans behof fyllda — och gick gerna omkring och bad sig på dem, då anbud tröt honom, så att han ännu hade sin tarfliga utkomst derpå, så länge helsa och krafter stodo bi. Men dessa togo slut äfven för honom — och då återstod honom intet annat än fattigvården. Han blef inackorderad på ett ställe, så fattigt sjelf att det var stor synd om gubben; ty han saknade all vård och skötsel och hade det äfven knappt med det nödvändiga. Gubben älskade att få sig en buss tebak, och då ban kunde få sig några skilling dertill, måste han sjelf i sist!l. skarpa vinter gå att köpa sådan, ehuru nära naken, emedan han icke hade någon som han kunde betro att sända för sig. Gubben frös och klagade, men han måste dock återvända till det honom bestådda hemmet, der han blef inlogerad på — ugnen! så att han icke ens kunde fröjda sig åt dagsljuset. Detta gjorde honom ock slutligen detsamma; ty på sista tiden blef han, liksom gamle Tobias, blind. Och deruppe på ugnen (en stor del läsare kunna naturligtvis icke göra sig begrepp om en sådan inrättning i de gainla bondstugorna) låg han, led och dog, utan att någon visste af det förr än morgonen den 26 Maj, då man skulle räcka honom litet mat och då han befanns vara —ett lik, öfverhöljdt med myriader ohyra. Så ändade iran sivt usla skolmästar-lif, öfver 76 år gammal, hans stoft följdes till grafven af 4 personer — och så slutade en gammal skolmästare sina dagar! Frid öfver hans stoft! (Gc. H. T.) oci