Aftonbladet – 12 juni 1867, sida 2

— Den mystiska person, som ännu icke deltagit i samtalet, brydde sig icke det minsta om hvad som passerade några steg ifrån honom. Likgiltig och känslolös, lomnade han icke det mörka hörn i salongen, som han tillsvidare tycktes hafva valt till vistelseort. Han afvaktade en befallning, en fråga. Rifflard gaf honom slutligen ett tecken att komma fram. Han lydde. Det var en redan till åren kommen man. På hans simp.a drag hade lasten och utsväfningarne tryckt sin outplånliga stämpel. Likväl fanns i hans hållning och i hans sätt ett visst något, som tillkännagaf en va relse utom den vanliga civilisationens, eller om man så vill, det vanliga barbariets område. Hans ögon, som voro i beständig rörelse, lyste af slughet och nyfikenhet. Är det första gången ni befinner er i... madames närvaro? frågade Rifflard och pekade på nunnan, under det doktor Martel skötte om herr Jules, som triffats af en lindrig blodkongestion. öHvem, madame?? Syster Agatha.? Jag har aldrig råkat henne förrän i dag?, svarade den okände bestämdt. Rifflard vände sig till nunnan, som sade: Det är sannt. Under den tilldragelse, som ni vet, höll jag mig afsides, långt ifrån denne mans och hans kamraters ögon. Arbetaren bugade sis. Han pekade derefter på herr Jules, som doktorn lagt på en soffa, och frågade den okände: Och honom ?? Oh! hvad honom angår, är det omöjligt att misstaga mig.? Tala! tala !?