Aftonbladet – 8 juni 1867, sida 3

räddade var mycket utmattad, medan han had suttit på vrakstycket ända sedan klockan 10—1: föregående natt; han fick vin och mat och lade derpå till sängs. Andra dagen befann den a naturen starke mannen sig ganska väl och be rättade då för oss den förfärliga olyckan. Det var ett norskt fartyg om öfver 700 dansk: kommersläster. Skeppet, hvars namn var Car Johan, hade i tre år seglat på Östersjön och be fann sig nu på resa från Liverpool till hemorter med en saltlast. Ombord funnos 27 personer hvaribland kaptenens hustru, 3 barn och en piga de båda yngsta barnen voro tödda ombord unde: den långa resan. Den 17 Mars uppstod en ost lig storm, som tilltog mot middagen; lasten ka stade ir på sidan och skeppet som låg för storm segel, blef läck och kunde icke styras. Manska pet arbetade vid pumparne och försökte lämpa lasten så länge de kunde, men om aftonen fylldes fartyget med vatten och lade sig nästan helt och hållet på sidan; riggen kapades, men intet hjelpte; de flesta förlorade modet och det så mycket mer, som några båtar på däcket blifvit sönderslagna. Den af oss bergade mannen hade intet ögonblick uppgifvit hoppet om räddning. Han befann sig akterut på däck och sade till kaptenen att skeppet snart skulle sjunka och att de måste försöka rädda sig i båtarne. Man hopsamlade i hast några kläder och födoämnen; en båt sattes ut, vår räddade man sprang nedi den och rodde akterut för att mottaga kaptenens hustru och barn; men i samma Bbgonblick sjönk fartyget med ett häftigt buller, och den vid skeppet fas.gjorda båten, hvari mannen befann sig, följde med till :botten.. Då mannen åter kom upp på vattenytan, såg han vrakstycken flyta åt alla nåll; han lyckades komma upp påett af de större ett stycke af kajuttaket), hvarifrån han på ofvannämnda sätt räddades. Han sade, att då han såg flaggan fladdra från briggen, var det som om tddningens engel sväfvat öfver hans hufvud. Den räddade var hemma i Stavanger, der han. rade hustiu och barn. De öfnga 26 personerna ;mtalas icke i brefvet, hvarför det är sannolikt utt de alla gått till botten med det sjunkande artyget. Kapten Nielsen har vid sin ankomst ill Wescindien, dit han var destinerad, undertat. den räddades familj om hvad som paserat. ——L — Bohus slottsruin. Från Kongelf skrifves ill G. H. T.: Sedan magistraten härstädes uti skrifvelse af len 27 December sistl. år till konungens befallingshafvande i länet inberättat, huru större stear allt som oftast nedrasade från Bohus slottsin öfver den nedanför löpande allmänna landsägen vid Kongelfs färja, och våda härigenom ore å färde såväl för vägfaranle å denna väg, om för färjemannens bostad, samt konungens efallningshafvande remitterat denna skrifvelse ill vitterhets-, historieoch antiqvitetsakademien, ade nämnda :akademi anmodat antiqvitetsintenenten frih. N. G. Djurklou att på stället underöka förhållandet. Denna inspektion egde rum en 4 Juni, i närvaro af borgmästaren Rhodin ch med biträde af löjtnanten vid vägoch vatenbyggnadskåren O. F. Åqvist. Resultatet af unersökningen lärer blifvit det, att ruinens kon: ervering skulle kosta alldeles för mycket, hvaan den borde öfverlemnas åt sitt öde och enast lämpliga försigtighetsmätt vidtagas till unanrödjande af de faror, hvarmed den hotar. land flera i detta afseende framställda förslag ;ckes det vara det lämpligaste att ett stenkumel uppkastades på öfra sidan af vägen, liksom ckså bakom boningshuset, hvilket värn endast wulle ytterligare stärkas genom de mot detsama från ruinen nedstörtande stenarne.