Aftonbladet – 8 juni 1867, sida 3

I pdem med de anslag som äro bevitjade blott f rent praktiska behof. Först genom särskildt a slags beviljande torde dylika arbeten kunna u föras. Enligt den väl uttänkta plan som afväj ningarne, med hänsigt till förhandenvarande fö hållanden och medel, nu utföras, blir framdel deras reduktion till en gemensam universal-peg Tblott en simpel addition eller subtraktion oc den lilla skilnaden ej af minsta praktiska bet) denhet. Jag hoppas nu hafva till fullo ådagalagt, s väl att min anmärkning om obefintligheten en för de tre verken gemensam fixerad pegel ve riktig, som ock att jag med denna anmärknin ej afsett att framställa något klander emot någ af de tre embetsverken utan att blott uttala e önskan om framtida åtgärder i detta CEN — Från Lindska firman ha följande n heter anländt, nemligen : Bandet 2 af B. Malmströms Samlade skrifter, innehålland fortsättning af töreläsningarne öfver Svensk vitterhetens historia, och är arbetet derme inne på det intressanta Gustavianska tide hvarfvet; — vidare: en ny följd af hr B J. Glasells Verldsligt och Andligt. Läsebo för barn och ungdom; — en ny upplaga a hr A. Henströms bekanta Fickbok i praktis byggnadskonst med särskildt afseende på land: byggnadskonsten, 2 bandet, det ena med plan scher, båda i gemensam kartong; — Kor Naturbeskrifning. För första undervisningen hemmet och folkskolan af lektor C. Hartman en liten bok, som vi förespå en lysand framtid, samt ett nytt häfte (VI: 2: 11,12 af lektor Starbäcks Berättelser ur Svenska hi storien. — Grands Ecrivains de France. Denna sam ling, som utgifves af akademikern Regnier pi Hachettes förlag i Paris, skall i nästa delen in nehålla kritiska upplagor af Moliere, Boileau La Fontaine, La Rochefoucauld och Regnard För hvarje författare är bifogadt ett språkveten skapligt, högst värdefullt, alfabetiskt ordnad register öfver för honom egna ord, talesätt och vändningar. — En internationel litterär kongress hal litteraturföreningen i Paris beslutit föranstalt: under verldsutställningen. — En bildstod af kejsarinnan Josephine, te dan stående på sin fotställning, skall inom kor aftäckas i Paris. Stoden står nära invid triumf bågen vid ingången till den efter kejsarinnar uppkallade boulevarden. Vital Dubray har gjor utkast till och utfört statyn; Napoleons ?goda engel har blifvit mycket p orträttlikt framställd med ädel hållning i sin tids drägt. — Ett internationelt arkitektmöte kommer att med anledning af verldsutställningen i Paris hållas från den 15 Juli till den 15 Aug., enligt hvad man finner af en skrifvelse från ordföranden för ?Socit6 impåriale et centrale des Architectes, hr Beltard, till ordförandena i utländska arkitektföreningar. — Victor Hugo åter tagen till nåder af Theåtre frangais, Såsom ett slags teaterevenement betraktas det, att Theåtre frangais i Paris kommer att återupptaga ett arbete af nämnde författare, nemligen Hernani. Alltsedan den 2 December har intet skådespel af honom gått öfver tiljorna på någon teater i Paris. Något uttryckligt förbud har älärig funnits; men ingen direktör vågade utmana de allsmäktiga myndigheternas oundvikliga vrede. — Ännu mera om Gounods ?Romeo och Julia?. De franska tidningarne fortfara att upphöja denna nya opera till skyarne. Isynnerhet skola alla de föregående akternas skönheter försvinna till ett intet mot den untlerbara musiken i fjerde akten, der Gounod är helt och hållet i sitt egentligaste element. Redan introduktionen förbereder på de musikaliska njutningar, som skola bjudas. Man ser det olyckliga älskande parkt, som den obevekliga döden snart för alltid skall förena. Vi se nu i Julias karakter en förändring, densamma som genom Mefistos helvetiska makt sker med Margarethas rena sinne. Var Julia förut sjelfva Binnligheten, poesien, den veka känslan, så befinner hon sig nu under den allt förtärande passionens inflytande. Den, som kommer ihåg trädgårdsscenen i Faust, kan göra sig ett begrepp, om hvilken herrligj melodi Gounod varit i ständ att gifva åt orden: ?Nuit Vhymenege! OO douce nuit damour!?? hvilken de förtjusta älskande aldrig tröttna att upprepa och le elektriserade åhörarne aldrig tröttna att höra. Och de, som känna Gounods underbara förmåga utt genom alldeles oväntade harmonier med oändigt behag utsira den enklaste fras, kunna ana, muru han förstått att sätta i musik Julias ord: Det är näktergalen, icke lärkan. Men ord förlå ej att skildra den mäktiga lidelse, som utoryter i det plötsliga utropet: ?Non, non, ce vest pas le jour! Det intryck, musiken här ör, är bokstafligen af magisk verkan. . Anmärkningsvärd är äfven munken Lorenzos aria, i hvilcen han tvingar Julia attdricka den bedöfvande Irycken. Orkesterns ackompanjemang dervid är Västan af mysteriös effekt. Akten slutar med en narsch, blåst af bleckinstrumenter på scenen, n bröllopskör och dans samt en kort scen, i wilken Julia skenbart dör. ATS fo te Ta tt ns