Aftonbladet – 8 juni 1867, sida 2

STOCKHOLM den 8 Juni. Brei från Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) Den 1 Juni. Dagens lösen är: Ryske kejsaren! Ingen talar om annat än hans ankomst till Paris. Alexander lI skall fördunkla expositionen, och Marsfältet blir öde och tmt de dagar då czaren är annorstädes. Klockan är tu och folkmassan börjar skocka sig på de vägar der sjelfherrskaren skall färdas fram då han kommer från jernbangården. Husen vid boulevarderna äro behängda med franska och ryska flaggor. Fanor svaja till och med på bakgatorna, der icke ens kejsarens kammartjenare kommer att gå fram. För en nordbo ser det ut som entusiasm, men en gammal parisare upplyser oss, att vid ett entusiastiskt mottagande äro husen från taket till gatan betäckta med flaggor, mattor och blommor. Dessa fanor, som nu hänga ut från fönstren, vittna blott om vanlig fransysk artighet. Allt tätare blir folkströmmen, och framåt klockan 4 måste man uppskatta de nyfiknas antal i hundratusental. Balkooger oeh fönster tyllas af damer, och mellan skorstenarne på taken hvimlar det af djerfva takvandrare. Den under byggnad varande nya operan företer en kostlig anblick. Arbetet har upphört och nägra hundra murare ha församlat sig på fagaden, der de hänga fast i alla möjliga vågade ställningar. Mången sväfvar i ögonskenlig lifsfara blott för att få se en skymt af herrligheten. Se der åker kejsar Napoleon upp till bangården för att möta sin gäst. Här och der ropa några få röster: lefve kejsaren! Men knappt har den förgyllda galavagnen passerat förr än ett dånande hurrarop skallar utefter boulevarderna. Efter kejsarens pomp och ståt kommer en vagn från les pompes fundbres. Det är en tom likvagn, som slumpen kastat i kejserliga kortegens spår. Kusken tycks vara en ironisk krabat, ty han sitter med sin svarta trekantiga hatt i hand och nickar nådigt småleende åt ömse sidor. Det är ett skämt i parisarnes smak, och de helsa det svarta ekipaget med ihållande bravorop, som säkert lörvånar kejsaren der han åker ett stenkast före sin firade efterföljare. id jernbangården äro uppbyggda estrader. Lysande uniformer glittra från alla sidor, och bland ordnarne märkas en ofantlig mängd ryska. Allt moskovitiskt som finns i Frankrike har strömmat hit för att buga sig för sin herre och kejsare. Nu höres ångpipan, som bådar att det väntade tåget är nära. Den kejserliga trainen, som mottagit den höge gästen vid gränsen, rullar in på stationen, dragen af två lokomotiver. Hvarför just två lokomotiver? Nog händer det att furstarne äro tunga bördor för folken, men aldrig trodde viatt deras tyngd var så materiel, att det fordras två lokomotiver för att draga en kejsare. Czaren och hans båda söner, Alexander och Wladimir, stiga ur vaggonen, och under det att två musikkårer spela upp ryska folksången, mötas de båda kejsarne och räcka hvarann handen. Var det Napoleon och Alexander eller Frankrike och Ryssland, som vexlade ett handslag? En ärlig fransman rodnar af harm, om nägon tror det sednare. Sedan czaren presenterat sina söner för Napoleon, vandra de furstliga personerna mellan en haie af gardets jägare till vagnarne, som vänta nedanför trappan. Då kortegen satte sig i gång nedför boulevard Magenta höjdes några hurrarop, blan dade med rop af: lefve kejsaren! Men der hördes också några ungdomliga röster, som ljudeligt uppstämde: lefve Polen! Dessa ord klingade som en bönehymn bland gatskränet. En annan demonstration utfördes af polackarne sjelfva. I går lemnade de Paris, för att icke återkomma innan czaren lemnat staden. De ville icke gästa inom samma murar som den man, hvilken trampat deras nationalitet under fötterna och med ett penndrag bortstrukit deras land från Europas karta. I sakta traf färdades den lysande kortegen genom Paris. Först redolancigrerna i sina hvita och röda uniformer. Flaggorna på deras lansspetsar skuggade kejserliga vagnen mot solen. Tätt bakom de bäda herrskarne trafvade hundramannagardet i sina plänsande harnesk och romerska hjelmar. Jublet uteblef, men kanske att det var effekten som förstummade skarorna. Den ryska sviten följde efter i hofvagnar, eskorterade af lancidrer. Bland czarens och hans söners följe märkas tre prinsar, tre generaler, tre öfverstar och en hel samling adjutanter, läkare, sekreterare ete. Dome: stiker medfölja till ett antal af omkring 50, och dessutom har czaren med sig ett dussin kosacker och tre ridhästar. Efter mottagningen i Tuilerierna for hans ryska majestät till sin boning i Palais de Champs-Elyses, der han uppvaktades af konungen och drottningen af Belgien och kroni prinsen och kronprinsessan af Preussen.