Aftonbladet – 7 juni 1867, sida 3

dra all utsigt både åt sidorna och framåt De kungliga personernas intryck af utställ ningen bör icke kunna bli fördelaktigt, t) de få icke se annat än nyfikna gapande ho par af menniskor. Här är en ny sida af folklifvet. Alla v möta, stora och små, damer och herrar, ät på en kringla eller en giffel. Några bär händerna fulla af hvetebröd och en och an nan har packat sin sommarhatt full af fär ska bullar. Vi äro i närheten af det österrikiska ba geriet, som från morgon till qväll äri verk samhet för att kunna tillhandahålla rykande färskt bröd åt publiken. Der ären oerhörd trafik. Nästan alla förbigående räcka fram sitt två-sous-stycke för att få sig ett varm bröd. I franska parkafdelningen finnes ett ännu större bageri, och der uppr. pas samma sce: ner. De ekonomiska fransmännen ha sing vinbuteljer med sig i fickorna, och sedan de köpt sig några bröd hålla de sin måltid på stående fot. I det franska bageriet går allt med maskiner, och man har tillfälle att följa hvetekornet från att det males till mjöl, ända tills det stannar som smakligt bröd i köparens hand. en som vill svalka sig går till en byggning helt nära bageriet, der man tillverkar is med maskin. Stora pyramider af stelnadt vatten afkyla luften, och alla försmäktande skynda dit att få sig ett isstycke att suga på. Det är en verkligt komisk syn att se de svettdrypande figurerna med istappar i mun. Der borta simma svanorna i kanalen och få sin beskärda del af kalaset. Detärskada att man icke släppt dit mer än ivå stycken af de ståtliga djuren, ty det skulle fordras minst ett hundratal, för att kunna förtära alla de brödstycken som frikostiga och gifmilda händer kasta ut i vattnet. Skada också att de omtalade karparne ännu låta vänta på sig, ty de äro kända för att vara glupska på hvetebröd. Klockan är sex och folkströmmen börjar bölja mot utgångarne. Droskor är ännu brist på, men ingen behöfver gå som vill offra 50 centimer, ty till det billiga priset finnes nu fortskaffningsmedel i mängd. Då jemmerropen om de dåliga :kommunikationerna trängde upp till högre ort, blef oläenheten afhjelpt genom det lyckligt funna beslutet att sätta alla tapetserarvagnar i rörelse. En massa handtverkare i Paris ha nemligen gamla vagnar, som kunna lämpa sig för persontrafik, och alla dessa belägra nu expositionslokalen. Hör hur de skrika och bjuda ut sina vagnar åt publiken, En äkardräng hemma har en englaröst mot detta afgrundsskrål. När väl ett tjog resande äro instufvade i åkdonet ger kusken sina stackars krakar några kraftiga piskrapp, och så bär det i väg under skratt och skämtord, utvexlade mellan passagerarne i de tusentals vagnar som korsa och fara förbi hvarann. De som stanna qvar på Marsfältet gå nu att äta middag. Ar man riktigt på modet, sä spisar man hos Gousset i trädgärden, der Jla furstar oruka intega sina måltider. Mången söker upp sitt lands restaurant och åtsar som han vore hemma. Korrespondener och andra dylika samhällets olycksbarn rå till någon restaurant för billigt pris och åta fantasien ersätta uvad som brister ianättningen. O tempora! o mores! Richard.