Aftonbladet – 7 juni 1867, sida 3

så ovanligt fall som detta, kunna, om den vore oriktig, tillräknas en person i min ringa sam hällsställning. (NORRL.-POSTEN.) Verldsutställningen i Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) XVII Den 30 Maj. En dag bör man använda att studera folklifvet på expositionen. Låt oss då passa på tillfället och genast sätta oss i marsch, ty det är Kristi himmelsfärdsdag som är inne, och hela Paris är i rörelse, hvar och en på sina lustfärder. Marsfältet liknar i dag en ostkaka lagd under solmikroskopet. Man skönjer en krälande massa öfverallt och glömmer individen för intrycket af det hela. Klockan slår tu oeh folkträngseln är som störst. Aldrig har massan varit så kompakt. Här är säkert minst ett hundra tusen (100,000) menniskor. Tro icke att denna uppgift är öfverdrifven. Sistlidne söndag besöktes lokalen af 75,000 betalande, och då var cirkulationen icke så hämmad som i dag. Lägger man härtill alla fribiljetter, abonnementsoch veckokort, så stiger summan snart öfver 100,000. Det är en hel hufvudstadsbefolkning. Värsta trängseln är under markisen som löper rundt kring palatset. Publiken tycks i allmänhet helst vilja lära känna folken genom deras restaurationslokaler. Otaliga besökande göra dag ut och dag in samma promenad som vi gjorde första Maj. När två vänner om qvällen möta hvarann efter en dag tillbragt på Marsfältet, så frågar ingen: hvad har du sett? utan : hvad har du ätit och druckit i dag? Sedan första Maj ha dessutom förfriskningslokalerna mångdubblats iantal, Under de regniga dagarne ha krogar växt upp som svampar. Der ser ni den amerikanska restaurationen. Hvarje tum af deras bord och stolar är upptagen af herrar och damer som suga läskande drycker genom halmrör. De flesta ha eu yuleda framför sig. Kanske missta vi oss på dryckens namn, men hvad vi veta med säkerhet är att den är god. Om icke värden höll på tillredningssättet som på en mystisk hemlighet, så skulle vi gerna skicka receptet till vännerna på Hasselbacken. Helt nära amerikanarnes lokal har man byggt upp en stor caf-chantant. Der finnas omkring tusen platser, men ingen enda står tom. På en teater i fonden uppträda några glada vissångerskor i tyska nationaldrägter, och fastän prestationerna äro mer än lofligt enkla, så saknas icke bifallsrop och applåder. Hettan ute i parken är tryckande, men härinne är den rent af odräglig. Det är en präktig publik, som med ena handen torkar de perlande svettdropparne från pannan och applåderar genom att slå med andra handen mot bordet. Det är en verklig glädje att se ett tusen förnöjda och skinande anleten, men som sagdt hettan drifver oss bort. Bakom det tunesiska pelatset har man inrättat ett ofantligt tält med trädgård och balustrad r, der man serveras baierskt öl af flickor i nationaldrägter från Tyrolen, Böhmen, Baden c. Nationaldrägterna äro måhända trogna, men icke tyckas de fyratio landtliga töserna förtjena samma omdöme. Restaurationsvärden (en spekulerande fransman) har snarare fiskat upp sina skönheter sent en afton på Parisergatorna. Nationaldrägtsvurmen har blifvit en riktig teber nere på Champ de Mars. Man kan knappast taga två steg utan att stöta på en enniska som ser ut att komma från en maskerad. På ett ställe i parken ser ni några andatusiskor i sina lysande kostymer. De servera er med kaffe om ni behagar, och om ni rätt förstår att vinna deras gunst, så skola de dansa fandango för eri afton sedan lokalen är stängd. Behagas det en solfjäder?? säger en liten normandisk bondflicka och niger så förlägen som om hon kommit från landet i år. I afton äter hon middag med er om ni vill bjuda henne. Hon kommer då klädd blått siden och en liten kokett pariserhatt. Blygheten lägger hon bort med den normandiska kostymen. Se der gå några af dagens lejon. Detär riskyttarne från Vogesernas bergshöjder. De äro klädda i grå blusar och pantalonser. En tuppfjäder pryder den svarta filtnatten och jagtknifven hänger ned från det breda skinnbältet. En vacker morgon väcktes parisarne af trumpetskall på boulevarderna. Tusentals nattmössor tittade ut genom fönstren, och med outsäglig förvåning sågo de nyvaknade ett par militäriska kolonner tåga genom staden med svajande fanor och klingande spel. Uniformen var icke den franska soldatens, och till att börja med trodde man att Paris blifvit öfverrumpladt af tyska härskaror, men man lugnade sig snart då man såg alt det icke var mer än trehundra man, Benämningen friskyttar (francs tireurs) låter diaboliskt, men de se ut att vara ett mycket hederligt slägte. De motsvaraidet närmaste våra skarpskyttar och ha till mål att öfva sig 1 skjutkonsten, för att under fredens tid strida mot skogens vilda djur, men äfven för att kunna vända en säker karbin mot våldet om fäderneslandet blir i fara. I förgår passerade de revy för kejserlige prinsen och framiemnade en uniform och en karbin, med begäran att hans höghet måtte ingå i deras kår. Prinsen tog genast det hvita bandet och fästade det i sitt knapphål, till tecken att han ville till höra kamratskapet. Nu är det omöjligt att komma fram länore. Folkmassan står som en mur och stora skaror strömma fortfarande åt denna sidan. Der se vi orsaken! Drottningen af Belgien kommer åkande i en rullande fåtölj och konungen går vid hennes sida. Ett dussin polissergeanter rödja väg åt den sakta framolkridande lilla vaonen De ärn verklioen