Aftonbladet – 6 juni 1867, sida 2

Stackars grefve!4 svarade agenten med ironiskt medlidande, ni nekar således att låta mig se honom? Ja, visst tusan! Endast se honom på afstånd. I sanning jag beklagar, men... Hr Jules gnuggade händerna, uten att tänka på att detta hvardagliga uttryck af belåtenhet föga öfverensstämde med situationen. Doktorn betraktade honom förstulet. 4Emellertid...4 sade han betänksamt. Emellertid?4 frågade den andre, som letade efser betydelsen af denna betänksamhet, öfvertygad som han var om omöjligheten för doktorn att visa honom sin patient. cOm ni-lägger vigt derpå... Oh! mycket! Nåväl! så måste jag väl samtycka.t Ah! bah.4 På herr Jules ansigte afspeglades en häpenhet utan like. aMen på ett vilkor. Hvad då? aFör den händelse att den sjuke skulle känna igen er, hvarpå jag tviflar... cJag också... I sådant fall måste ni vid ert hedersord förbinda er att icke tilltala honom.,. uDet svär jag. tÄfven om han tyckes önska det. Jag förbinder mig dertill vid allt som är mig heligt.4 uVid er sjelf?X CVid mig sjelf. Minsann doktor, ni sloj bufvudet på spiken. Det är det enda or som jag någorlunda respekterar. Respektera det fullkomligt i dag, herr Jules, eljest sätter ni, jag upprepar det, grefve de Mauclercs lif på spel. Den stackars vännen!