Aftonbladet – 5 juni 1867, sida 2

STOCKIIOLM der 5 Juni n n Vv js När de nya kommunalinstitutionerna — S stadsfullmäktigesamt deras berednin utskott ; och nämnder — först tröl.ge I verksamhet, t voro förhoppninXarne på. de förbättringar, !! som härigexora skulle åstadkommas, åtmin! sione iika stora, som missnöjet förut varit i allmänt öfver det sött, hvarpå f. d. drätsel-, kommissionen i tiden och andra vederbö-; rande handhade kommunens angelägenheter. : Det vore väl ock orättvist att neka detl! stadsfullmäktige ej till en början visade åt-! skilliga ansatser till åvägabringande af förbättringar, men för framgången af dylika l: bemödanden fordras ofelbart att de skola af. kommunen understödjas genom beredvillighet att tillskjuta de medel, utan hvilka, man j må inrätta hvilka institutioner som helst och der insätta hvilka personer som helst, icke något kan uträttas. Att någon särdeles beredvillighet bhärutinnen visat sig, lärer väl icke någo. ;åstå, snarare torde det väl fål anses temligen kändt, att stadsfullmäktige fått uppbära ej så ringa klander för det de skola misshusbållat med stadens medel. Eget är cock härvid att, såvidt vi rätt upp fattat klandret, detta egentligen varit riktadt mot åtskilliga utzifter till större allmänna företag, som blifvit beslutna eller varit ifrågasatta. Dylika företag kunna vara mer eller mindre väl beräknade och tiden för deras åvägabringande kan vara lyck ligare eller mindre lyckligt vald. Men om, under en behandiing, så långtrådig, som den stockholmska kommunalförfattningen bereder dylika frågor, de icke åsamka sig mera motsiånd, än att de röna slutliz framgång, så är det sannerligen ej för djerft att antega, det de, om än ej frukter af den högste klokhet och berökningsförmåga, dock i någon mån medföra nytta för det allmänna. Icke alltid torde detta kunna sägas om and;a kommunens hushäållnincsoch anslagsfrågor, der ännu alltför ringa tecken. till sparsamhetssträfvanden visat sig, under det att klander emot de kanske alltför lätt beviljade anslagen nästan uteblifvit. Så torde mycket vara att göra för att behörigen taga till vara kom sunens inkomster, hvilka i många fall uten nytta bortsluddras till obehöfliga pro visioner, arfroden, gratifikationer och pensioner eller rent af obehöriga dispositioner för enskild beqvämlighet och dylikt. Likaså torde det blifva mer och mer angeläget, att icke, såsom hittillsskett, nästan ständigt bifalta alla personella ans!ag till löner, löneförhöjvingar och arfvoden. Det tyckes nästan, som ansåge man det ofta hedersamt att uppträda emot ett anslag till något allmänt företag, som fordrar ett eller annat tiotusental riksdaler, hvaremot det förmodligen anses stöta på knussel, att opponera sig mot en löneförhöjning eller en pension på sex, toll eller adertophuvdra rdr. Man förbiser då. att det sista är en årlig utgift och att hvarje sexhuadratal dylikt anslag är lika med 10,000 rdr i kapitel, utgifvet för en gång. Emellertid hafva sådana anslag hittills nästan ständigt rönt framgång, till och med, då fråga varit om peusioner till personer, som dertill ej haft någon rättighet, ja till och med när det gällt förhöjning af pension, som redan många år, till följd af för länge sedan gjordt medgif vande, utgått. Det mest lysande prof på den lätthet, hvarmed löneförhöjningar biI fallits, är den förhöjning förste stadsläkaren, sjelf stadsfullmäkig, lyckades vinna, loch om hviiken en nyligen hos stadsfullI mäktige handlsgd fråga påmint. Lönen, förut 1800 rdr, höjdes med ens till 7000 Irdr. Det var en hter höjning för en enda (tjensteman af 5200 rår, motsvarande en kopitalutgift för en gåag ar 86,667 rdr, men li sjelfva verket motsvarande vida mer, enär Iden aldrig tager slut, aldrig minskas, utan l vid nä-ta löneregleringsti!ltälle endast grundlägger ökade fordringar, samt enär den tid efter annan torde komma etvåvninstone till någon del utgå fördubblad, sä snart någon inoehafvare pensioneras. Hvad nytta detta anslag beredt kommuren, derom lemna vi talan till dem, som könna densamma. Vi ha hört påstås, att för en ordnad sundhets vård inom en större stad en noggrann sjukdomsstatistik är en nödvändighet; vi tro oss veia att sundhetsaämnsen vid afgifvande ef yttrande om den nya instruktionen för förste stadslåkaren icke lemnade åsido behofvet af en dylik statistik; vi äro säkra å att hufvudstadens läkare sedan åtskilliga tillbaka äro ålagda att lemna materialier till densamm; vi söka förgäfves i den utfärdade instruktionen stadgande om en dylik statistik, men ha ej haft tillfälle efterforska om handlingarze upplysa genom hvilkens tiliskyndelse ett så oeftergifligt stadgande utelemnats; och ännu i dag som är, sedau den höga lönen i flere ör utgått, saknar åtminstone allmänheten ach vi med den meddelende om att sjukdomsstatistiken för hufvudstaden blifvit för något är utarbetad och bragt till kommunens kännedom, för hvilken den är så vigtig. Det anförda exemplet torde tillräckligt visa, att det finnes skäl att iakttaga en viss varsamhet icke blott vid anslag för byggnader, anläggningar och dylikt, utan äfven i afseende på de personella anslagen och vi torde en annan gång få tillfälle lemna ytterligare upplys noingar i detta afseende, rn fr rr Ordensutnämningar. K. Mst har i orI denskapitel sistl. gårdag utnämnt: