Aftonbladet – 5 juni 1867, sida 2

Men tillåt mig först att icke stå längre., Doktorn smålog. Han pekade med fingret på en fåtölj och satte sig derefter sjelf ned. Det var en liten triumf för agenten. Han ville begagna sig af denna fördel och skyndade att tillägga: 4I morgse kom en person och sökte mig på min byrål, gatan des Noyers.4 Så 18 Denne person kom ifrån er.4 Han lät mig förstå att han ver skickad af er. Så Dessa tre utrop gjorde på hr Jules samma verkan som picadorens bandprydda pilar på en tjur inne på arenan. Doktor Martel svarade honom med sin vanliga flegma: tUrsäkta! ber tusen gånger! men komma från mig och vara skickad af mig synes icke vara precist samma sak. Huruså?6 Gaf den ifrågavarande budbäraren er något bevis? Nej, men jag trodde mig förstå. Errat qui putat, säga de lärde. CHvad är det han menar för otidigheter) med sina lärde, tänkte hr Jules, som var nära att uttrycka sin tanke helt högt och på ett energiskt sätt. Men då ban teg, återtog doktor Martel: CVägar jag göra er en enkel fråga? CVäga, min herre, våga, svaradd agenten, som försökte hålla god min i elakt spel. Herr Charles Jules, för tusan! Tillåt mig, Charles, Jules.. allt dessa örnamn äro hvarandra så lika, och jag förBlandar dem så lätt. 1 L