Aftonbladet – 1 juni 1867, sida 3

acn lange benolt kämpa med den ihärdiga vintern för att upptaga spiran, hvilken man nu med allt skäl kan koppas Bore för denna gång har nedlagt. LITTERATURTIDNING, Innehåll: Estlander, De bildande konstornas historia. från slutet af aet adertonde ärbundradet. — Rudin, Den onda andeverldens makt. — Petermans geografiska tidskrift. — Norsk och dansk litteratur Il; — Litteratoroch konstnotiser; De bildande konsternas historia från slutet af adertonde århundradet till våra dagar, af (. 6. Estlander. Förra häftet (Stockholm 1867.) Om det är sannt att konsthistorien i det bela taget är en ny vetenskap, som först på den sednaste tiden, isynnerhet i Tyskland. börjat få en omfattande och rikhoaltig litteratur, så är det ock visst att hos oss, alltintill den dag i dag är, det konsthistoriska studiet varit mera försammadt än någon annan gren af den allmänna odlingen. Vi vära universiteter har man nöjt sig med bibringandet af några abstrakta estetiska teorier; det är ganska karakteristiskt att först i dessa dagar är vid vårt förnämsta universitet en torftig begynnelse gjoru till en samling gipsafgjutningar efter antikens mästerverk. Det torde emellertid vara en sanning, som icke behöfver vidlyftigt deduceras, att ett renande af smaken och en utbildning af skönhetssinnet höra med till en harmonisk, äkta mensklig uppfostran. De utölvande konstnärerna hafva hitintills ansett det konsthistoriska studiet säsom någonting underordnadt, såsom ett bagatellartadt bihang till de konstnärliga studierna och som det på intet sätt låge i våra konstinstituters intresse att befrämja. Andra länders föredömen borde dock i detta fall kunnat gifva någon tedning, liksom det för hvar och en, som något intresserar sig för konsten, bort ligga i öppen dag, hvilken stor vinst konstutöfningen och konstutv cklingen kan draga af ett allmännare konsthistoriskt studium. Då nuen gäng ett så stort svalg finnes mellan fordom och nu, mellan den gamla konsttraditionen och det nya konstbehofvet, då folklifvets beröringspunkter med konstskönhetens verld äro enert sagdt inga, så kan ett större och verksammare deltagande från allmänhetens sida för de bildande konsterna ke omedelbart ega rum; det måste vimnas . , as cerigenom att ett visst mått un sonsthistorisk iasigt ingår uti den : i etlmänne bildningen. Ju allmännare Longihistoriska kunskaper och riktiga sigler om konsten bli utbredda, ju ere det genom ett dumt och själlöst modebarbari förelönde skönhetssi net och tt sundt, på jemförelser grundact omdöme kunpa besegra fördomarne och smaklösheterna, desto mera skall det visa sig, buru nödvändig en ädelt och sjelfständigt skapande konst ör för lifvet, huru den hörer med till de oundgängliga andliga lefnadsbehotven. Och hvad konstnären sjelf avgår — ju mera grundligt och opartiskt han lärer att skilja mellan det som varit, och det som är, att med oförvillad blick skåda tillbaka och framåt, desto friare ståndpunkt skall han kunna intaga, desto bättre skall han kunna konstnörligt uppfatta hvad som rör sig hos hans tid och hans folk, deso kraftigare skalll. han, om han hörer till de utvalda, kunna . bryta nya banor. nder sådana förhållanden är det oss ett stort nöje att i dag kunna anmäla början , uf ett större konsthistoriskt arbete på svenska språket, omfattan ie nutiden, vårt århundrades konststräfvanden. Att skrifva öfver uutidens konst är icke någon lätt uppgift; det är svårt att midt i den ström af lefvand3 utveckling, af hvars vågor vi sjelfva . föras fram, vinna en fest punkt, från hvilken man kan aaställa siva betraktelser; men : de mångfaldiga faser och förändringar som densamma redan genomzått berättiga och l: möjliggöra dock en historisk framstållning. : Svårigheten att hålla rätt kurs och ej låta vilselöra sig af de mest motsatta inflytanden ligga emellertid i öppen dag. Ett mycket . rikt material för behandlingen af de nutidal: konststräfvandena föäefinnes visserligen ien: mängd isynnerhet tyska och franska arbe-li :en; men det fordras en genom sjelfstudium vunnen friare och sjelfständigare uppfattning i för att med tillbörlig kritik kunna begagna l:. fetta material. Hr Estlander, som är do-: nt vid universi etet i Helsingfors, och för: icke längesedan hemkom från en flerårig åt konststudier egnad utländsk resa, synes besitta nödiga egenskaper, för att på ett ill. fredsställande sätt kunna lösa sin uppgift.. Redan det förra häftet af hans arbete ger oss visshet om att vi här finna en veten-li skapsman, som med mångsidiga detaljstu-i dier förenar för ågan att öfversigtligt och klart ordna det rika materialet och smälta:! det till en sannt historisk och estetisk fram-. ställning, hvilket cke varit fallet med ett och annat försök på samma område från den sednare tiden, ; Författaren besitter utom dessa väsentliga egenskaper äfven andra, knappt mindre vi tiga. Redan från första början finna vil: hos honom en klar, bestämd och varm öf vertygelse i konstens frågor och derjemte en entusiasm, som ovilkorligen rycker oss med sig, en stil, som oaktadt några smärre pjemnheter underhåller och fängslar. Men framför allt måste vi skänka vårt erkännande åt den kloka måtta, med hvilken författaren förstått afvä;a förhållandet mellan sakliga meddelanden och estetiskt historiska uttalanden. — Det rika och fullbaltiga materialet blir sällan eller aldrig så öfvervägande, att läsaren förlorar det konsthistoriska sammanhanget ur sigte; och å andra sidan tappar författaren aldrig bort sig i uttänjda beskrifningar på konstföremål eller dimmigp konstruktioner utan lef-l vande sammanbang med ämnet. Genom allt detta hor hans framställning fätt en fasthet och en friskhet, som göra ett behagligt intryck. Framför de likartade tyska arbeten, som finnas, eger dr Estlanders flera företräden. För det första befinner han sig på ett jemförelsevis neutralt konstområde, der hon med öppen och fördomsfri blick kan behandla den nya tyska konsten såsom endest en link i den stora utvecklingskedjan, något som en tysk författare med sin jäsande nationalkänsla knappt kan förmå sig till; och med detsamma blir det honom ligt att lemna en bestämd komparativ värdering af denna konsts riktningar och lut Af samma skäl kan han, då han i