Aftonbladet – 1 juni 1867, sida 2

—OErSPÖEeLEnoZrUTin Danska ministeren. Liksom Fxdrelandet påpekar äfven Ugeblade for Menigmand, att nuvarande daneka ministörens ställning är hotad, om ej den nya armelagen går igenom i riksdagen, och att grefve Sponneck står redo att öfvertaga statsrodret, för hvilket ändamål han söker vinna anhängare genom sin i folketinget afgifoa förklaring, att landets försvarsväsende kan inrättas för A mill. rdr rmt billigare pris, än det nu föreliggande förslaget kräfver. Att en så klok och insigtsfull man som grefve Sponneck kan tala, i våra dagar, om ett sådant godtköpsförsvar, förklaras deraf att hans mening är, att Danmark bör underkasta sig Preussens öfverhöghet, gå in på de vilkor, det uppställer för åtnjutande af dess vänskap. Vi yttra ej detta på måfå, heter det i Ugeblade for Menigmand. ?Vi tro oss med visshet veta att, då det nyss lik nade sig till krig mellan Frankrike och Preussen, grefven utlät sig till hvem som ville höra derpå, att Danmark borde sluta sig till Preussen; ty pu skulle Österrike, Preussen och Ryssland förena sig och göra ända på ?denna revolutionära nationnlitetsprincip?, som Napoleon förfäktar, och Frankrike skulle besegras.? Att den inhemska danska eller hemtyska reaktionen, i detta fall representerad af den absolutistiske grefve Sponneck, äfven nu har preussiskt och ryskt ryggstöd, är sjelfklart. Ty naturliotvis skulle både Preussen och Ryssland öfvermåttan gerna se, att den nu varande danska ministören, som vunnit kejsar Napoleons tillit, blefve störtad, och att dess efterträdare inläte sig på någon slags afgörelse af den slesvigska frågan, hvarigenom Frankrike förlorade både lust och anledning att inblanda sig i denna fråga, samt Danmark underkastades sådana förpligtelser mot Preussen, att dermed en sj Ifständig politik å dess sida och särskildt hvarje skandinavisk tendens eller åtgärd blefve omöjliggjorda. Det anförda danska veckobladet vill också veta, att franska sändebudet i Kjöbenhavn, hr Dotezac, en träget tillstyrkt ministeren att icke begära afsked, om äfven armåeplanen skulle falla. Men, fortfar bladet, ministåören kan få afsked. Detta förutsätter att konung Kristian IX skulle sätta mer värde på vänskapen med Preussen och Ryssland, än på den makts biständ, som hittills ensam något gjort för de olyckliga danska slesvigarnes befrielse.