Aftonbladet – 29 maj 1867, sida 3

I mera eler minare tycka om acH Kongl. TO: solutionen. . Y. Z. ( —A—E —— Till Redaktionen af Aftonbladet. I eder tidning för den 22 dennes är en Jartikel intagen, hvaruti det blifvit klandradt, Jatt jag, ehuru enligt läkares föreskrift i behof af stillhet och stöd för ryggen, velat i mitt hem utöfvå mina embetsäligganden såsom landtmäterifiskal, men deremot blifvit lofordadt, att landtmäteristyrelsen, generaldirektören L. B. Falkman, ganska kraf. tigt sökt att detta Poskick? hindra, hvilket skulle vara efterföljansvärdt för andra I chefer. Som uti samma artikel ingått vilseledande uppgifter och det, hvarom fråga nu egentligen är, icke ens är riktigt framstäldt, så anhålles hos den ärade redsaktionen, att följande species facti må i eder tidning intagas om den egentliga frågan: Eger chefen för landtmäteriet utan att höra underordnad embetsman, som utöfvar alla sina stadgade åligganden, förklara att denne skall vara tjenstledig, derföre alt sjuklighet nödgat honom att sparsamt söka embetsrummet, hvarom ingenting är för honom stadgadt? I ändamål att landtmäterifiskalen skulle mer ostörd af småbestyr än förut kunna egna sig åt de vigtigare arbeten, som följa en allvarlig tillsyn öfver huru landtmätarne i hela riket fullgöra sina lagliga skyldigheter och derför af vederbörande jordegare utfordra arfvode, blef till följd af rikets ständers beslut för några år sedan till hans biträde en amanuens anställd på ordinarie stat med sig ålagd skyldighet att kl. 10—2 om söckendagarne tjenstgöra på landtmäterifiskalskontoret. Kompetensvilkoren för honom och allmänna befordringsgrunderna innebära en borgen, att han i sitt arbete icke stundligen eller dagligen behöfyer följas med landtmäterifiskalens öga, utan kan i dennes ställe meddela besökande alla underrättelser, som at handlingar fås och eljest skäligen äskas. Dessa blifva icke värderika, sedan han erhållit vikarieförordnande för landtmäterifiskalen. Amanuensen emottager af allmänheten handlingar och utlemnar sådana. Landtmäterifiskalen har icke att meddela andra än sprifuiga embetsutlåtanden, som alla i koncept skola finnas att tillgå. Detta bör ej missförstås, Kå personligen lemnar jag muntligen gerna alla je enekilda råd och upplysningar, som lämpligen ske kan. Den allmänhet, för hvilken landtmäterifiskalens verksamhet är gagnande, är icke samlad omkring en viss lokal, utan spridd i hela riket och kan icke lida på hans ostörda arbete i hemmet, under det amänuensen företräder å embetsrummen. Först nu, sedan generaldirektören för några månader sedan flyttat från mitt grannskap, har han funnit betänkligt att på hufvudstadens största gator låta hemföra kartor, handlingar och dylikt, som dock ofta måste utvexlas med rikets aflägsnaste delar. Fördelen att kunna välja bostad med det närmaste och dyraste luget lef ej den underordnade embetsmannen beskärd. Frågan, om det är oskick att under sådan sjuklighet, som nämnd är, vilja fullgöra sina skyligheter, om ock nästan helt och hullet i sitt hem, hänskjuter jag nu till den upplysta allmänhetens bedömande. Om generaldirektören, som i underdånigt utlåtande lärer upplyst, att föreskrift om uppvaktning på embetsrummen förutnämnde tid utfärdats till efterrättelse för alla tjenstemännen (detta är väl egnadt att vilseleda, emedan ny lag benämner endast dem tjenstemän, som icke hafva konungens fullmakt; de öfriga, till hvilka landtmäterifiskalen hörer, kallas deri embetsmän) i generallandtmäterikontoret redan för många år sedan, hvilken föreskrift icke blifvit upphäfde, äfven upplyst, att sådan föreskrift likaledes skulle finnas för mig, så har en djerf dikt i detta generaldirektörens embetsutlåtande intagit sanningens ställe. Sådan föreskrift för landtmäterifiskalen finnes, hvarken bland de för honom uppräknade ekyldigheterna i 5 af 1864 års kongl. landtmäteriinstruktion, till hvilken generaldirektören afgifvit förslag, eller i annan allmän författning och har icke heller särskildt muntligen eller skriftligen mig meddelats! Att dylik föreskrift icke heller funnits under en förfluten tid har generaldirektören den 8 Deeember 1856 sjelf anfört till sitt protokoll, hvilket jemfördt med dess protokoll den 10 Februari 1857 (de finnas båda vid mina besvärshandlingar och alltid i landtmäterisekreterarens expedition tillgihgliga) derjemte upplyser, att, då min närmaste företrädare ifrågavarande tid på dagen under loppet af många veckor (då han för särskild afiöning tjenstgjorde i tullverket) uteblef från landtmäterifiskalskontoret — utan att någon då tillhandahöll handlingar, såsom nu under min sjuklighet amanuensen gjort — och annan deraf hindrad embetsman deremot gjorde anmärkning, generaldirektören yttrade sin förvåning öfver anmärkningen mot den dåvarande landtmäterifiskalen och förklaråde — äfven då kraftigt — att den ej förtjenade afseende. Men så snart det nu genom min anmälan gjordes generaldirektören kunnigt, att daglig inställelse å embetsrummen för min helsa var äfventyrlig, anförde han såsom motiv till ett beslut, dateradt den 14 sistlidne Januari, — men meddelade icke såsom föreskrift den nu förfäktade nya åsigten, alt det vore nödigt att jag iakttoge dan lig inställelse samtidigt med amanuensen 7i allmänhet. Jag trodde, att i sista orden låg en vink om undseende för det förevarande sjuklighetsoch undantagsförhållandet. Men om åtta dagar, sedan jag oafbrutet fullgjort alla mina åligganden, deraf dock en mindre del på embelsrummen, och genom stillheten i hemmet medhunnit mer än vanligt af de vid årets början sig påträngande göromålen, blef jag, ehuru icke hörd, öfverraskad med en skrifvelse från generaldire!tören, uppställd i den form som skulle jag, då je ej dagligen uppvaktat, försummat ett mi; lagigen gifvet äliggande och innehållande beslutet, att jag skall vara tjenstledig, tills min helsa med fe daglig uppvaktning på embetsrummet. ill stöd derför hade generaldirektören endast att åberopa den som motiv för ett beslut veckan förut nämnda nya åsigten. Idn om en för många år sedan utfärdad föreskrift var kanske då ännu icke lyckligen funnen, eller tjenlig att applicera. En tjensteman i generallandtmäterikontoret, som tredskas att göra sina bestämda åligganden. kan enligt 46 3 mom. i 1864 års kongl. landimäteri-instruktion icke utan att tre gånger hör ras tillfogas skymfen att afstäingas från tjenstgöring. ör, efter förnuftsgrund, den sjuklige embetsmannen, som rastlöst fullgör sina verkliga åligganden — och kanske just derföre — behandlas skoningslösare, eller icke höras alls; och h mitt anspråk, som varit att blifva hörd före fattande af ett beslut, hvilket icke ringa berör min liga väga verkligen ria för långt? ag vågar äfven slutligen lägga dessa fråj under den ärade allmänhetens be ömande. er Stockholm den 2? Maj 1867, RH