Aftonbladet – 29 maj 1867, sida 2

Nordslesvigska frågan. En korrespondent tillskrifver Snällposten härom: Preussiske ministern i Kjöbenhavn hade i samtal med konseljpresidenten grefve Frijs, rörande Nordslesvigs äterlemnande, först fästat uppmärksamheten derpå, att Danmark torde komma att få öfvertaga all den skuld, äfven den efter afträdandet tillkomna, som i proportion till invånarnes antal komme ait hvila på ifrågavarande landsdel. — Grefve Frijs gick utan invändning in härpå. För det andra ansåg preussiske ministern, att Danmark skulle garantera att dei Nordslesvig boende tyskar icke blefve förfördelade. Konseljpresidenten hänvisade i detta hänseende på det förhålande, att i Danmark lefver ett stort antal tyskar, hvilka aldrig fört någon klagan öfver att hafva blifvit förfördelade; och de tyskar som funnos i Nordslesvig skulle naturligtvis blifva behandlade som deras landsmän i den öfriga delen af danska riket. Slutlige förklarade preussiske ministern, att då det fanns flera tyskar i de nordslesvigska städerna än på landsbygden, torde Preussen möjligen komma att behålla t. ex. Haderslev, och fick i så fall betinga sig en militärväg till nämnde ställe genom det i öfrigt denska landet. — Detta vilkor ansåg grefve Frijs icke vara möjligt att kunna gå in på. Och härmed slöts samtalet.