Aftonbladet – 29 maj 1867, sida 2

Han kände sig derjemte så afväpnad genom den afgudiska ödmjukheten i denna öfverdrifna jemförelse, att han tvärt afstod från att fortsätta sitt skämt med spionen. Jaså, du känner mig?4 upprepade han, och sedan hvilken tid? Sedan mycket lång tid tillbaka, herr Jules. Ditt namn? Filoche, till er tjenst.4 Filoche? Just han. Filoche !4 fortsatte polisagenten med liflig tillfredsställelse, en af mina gamla, goda gossar!4 Ja, herr Jules, och jag tilistår att jag känner mig betydligt förödmjukad att icke vara igenkänd af er. Förtreta dig ej öfver den saken, min gubbe, jag var en smula tankspridd och du är temligeno förändrad; det är bortåt tio år: sedan jag förlorade dig ur sigte.4 Ungefär så. j Du ser ut som en hederlig kerl. äJag är det också, svarade Filoche och pihärdade stolt sin fordne chefs granskande lie. Så mycket bättre, min gosse, så mycket : bättre. Men du må icke förundra dig att man gifver sig tid att reflektera, då man åter får dig i kikaren. Hvad gör du nu? Jag lossar bräder. An!e Och fraktar timmerflottor.4 Klent yrke, min gosse, för en klok karl som du, sade hr Jules med en uttrycksfull krökning på läppen. Klent yrke, det är möjligt! Men man måste äta, och detta yrke föder mig. Således klagar du icke?4 Hvartill skulle det tjena?