Aftonbladet – 24 maj 1867, sida 3

omrörning. Åttikkulör. Natronet utbytes emot kolsyr: nammoniak, 4 vigter; den öfriga beredningen glika med sockerkulörns. Smörsyreethers tillverkning afett skyndsan n beredt och snyggt råämne. fEfter J. STINDE. n (Hamburger Gewerbeblatt. 1866.) Smörsyreether finnes i drogisthandeln och i: går såsom parfym i konstgjord arrack och rumn i ananasoch smultronessens, m. m.; den fö e I brukas äfven till ej obetydlig mängd vid til n I verkning af likörer och sockerbagerivaror. Me det händer ej så sällan att den icke åt varorn ger det angenäma doft som åsyftas, utan i stä q )let utvecklar en högst vidrig lukt af härskt smöi Orsaken härtill är det råämne, hvaraf den hi d I tills vanligast frambringas, nemligen smörsyra t kalk, beredd genom en blandning af krita, soc e Iker, mjölk och rutten ost eller ruttet kött. son t ställes att jäsa, stundom i flera månader, inna t)den smörsyrade kalken kan ur den vämjelig: massan afsöndras. t! Det ges likväl ett råämne härtill, som icke ha någonting vidrigt, utan både luktar och smaka r I angenämt; detta ämne utgöres af de i handeln oft: t ) till ganska billigt pris förekommande fröskidorn: flaf Johannisbrödträdet (Ceratonia Siliqua); mar I bör blott vid inköpet tillse att de äro färska och fria från mask och unken lukt. Dessa skidor— det s. k. Johannisbrödet — innehålla redan 2? til 1:13 procent smörsyra, och dessutom 41 till 42 pro cent drufsocker, hvilket, utan tillsats af nå ; got särskildt jäsningsämne, öfvergår genom jäs ning till smörsvra. På en varm plats — bäst utmed en i ständigt bruk varande ångpanna — ställes ett rymligt I kar, och deri slås 100 fint sönderhackadt Jo: I havnisbröd samteå mycket 28? C. varmt vatten, som behöfs för att med Johannisbrödet bilda en I tunn gröt. Efter fyra till fem dygn inröres i denna gröt 24 I slammad krita, och den sålunda sammansatta massan lemnas att jäsa, hvarvid den efterhand blir mer och mer tjock; man omrörer den emellanåt och inblandar, till underlättande häraf, när så erfordras, litet ljumt vatten, Om sommarn plägar jäsningen vara fulländad på sex veckor; massan är då färdig till etherberedning, hvilken också då bör utan dröjsmål företagas. För detta ändamål slås massan i en destillerpanna af koppar, nedsatt i en yttre panna på sådant sätt, att den inre pannan kan uppvärmas medelst vattenångas insläppning i mellanrummet emellan begge pannorna. Aftonen före destilleringen tillagar man en ethermäsk af 36 koncentrerad svafvelsyra och 60 T sprit, sammanblandade med den vid all etherberedning nödiga försigtigheten. Färdig, inröres den i den jästa massan med tillhjelp af en styf visp, hvarefter destillerpannan skyndsamt luteras och vattenånga påsläppes i mellanrummet. Destillatet börjar snart öfvergå i förelaget. När det rinner i jemn stråle, afstänges ångan och påsläppes ej vidare, så länge strålen fortfar; det härvid öfvergångna distillatet uppsamlas i ett särskildt förelag. Detta utbytes mot ett nytt, när destillatets afrinning minskas så, att den behöfver hållag i gång genom ny påsläppning af ånga. När det slutligen blott rinner Öroppsis vid ny ångpåsläppning, har man i begge förelagen ett destillat, som innehåller omkring hälften af sin volym smörsyreether. ör att derur afsöndra ethern ren, omsqvalpas destillatet med en lika volym mättad chlorcalciumlösning och lemnas i ro, hvarefter ethern kan frånskiljas. Den blandas nu med litet magnesia i en glasretort och öfverdestilleras, samt är då ren. Till den i destillerpannan qvarvarande massan kan blandas 19 procent sprit, om 95? Tralles, och afdestilleras; man får då ett till ananasessens tillräckligt etherhaltigt destillat. Ett dylikt destillat fås äfven ur bottensatsen i glasretorten, om den blandas med sin halfva vigt sprit, som afdestilleras. På sådant vis kan man, utan särdeles kostnad och utan onödig tidsutdrägt eller vedervärdiga förberedelser, erhålla ett rikt och felfritt utbyte af detta, i trots af sin dyrhet, så ofta anlitade preparat. Bränslebesparing genom bränslets form. Af C. ScHisz. I en skrift, införd i Dinglers Journal 1866 (Versuche iber den Verbrennungsprocess und iiber den Wiederstand welchen die Brennstoffe auf dem Roste dem Luftzutritte entgegensetzen) påpekar författaren bland annat vigten af att bränslet sorteras efter vedeller kolstyckenas olika storlek, så att styckena inom hvar sort blifva jemnstora. Han anmärker att hvar och en, som gjort försök i detta hänseende, vet att bränslestyckenas likhet sinsemellan är ett nästan oafvisligt vilkor för frambringandet af högre värmegrader i vindugnar och flammugnar, äfvensom att iakttagandet af samma omsorg äfven verkar förmånligt i de vanligaste eldstäder. I Amerika? — tillägger han — harpas allt anthracitkol nog. Franny till likformiga stycken, innan det bringas i andeln, och man kan antaga som säkert att amerikanarne icke skulle underkasta sig ett dylikt besvär, om erfarenheten icke hade sagt dem att det lönar sig. Blekvingsmedel för gulvadt tvättlinne. (Polyt. Centralblatt 1867.) Inom konstblekerierna har man genom långvarig erfarenhet gjort tillräcklig bekantskap med blekvatten och andra chlorföreningar, för att icke dermed skada linne, som dermed blekes; men då tvätterskor i allmänhet sakna denna kännedom, så händer oftast att de småningom förderfva tvättgodset, antingen genom att bränna det skört genom blekvatten, eller låta det gulna mer och mer vid hvar ny tvätt. Det ges emellertid ett blekningsmedel, som kan utan äfventyr användas vid vanlig hushållstvätt, och detta medel är ren ifapentinodes En högst obetydlig mängd deraf, blandad till det sista sköljvatinet. föranleder en bildning af ozon — det blekningsmedel, som naturen sjelf består vid blekning i fria luften — och tvättkläderna blifva häraf hastigt snöhvita. För att kunna fördela terpentinoljan i vattnet, måste den likväl vara löst i tre gänger sin volym stark sprit. Man kan förvara en sådan terpentinlösning huru länge som helst i väl korkad och beskuggad flaska. Ett matskedblad deraf är nog till trettio kannor sköljvatten. Tvättlinnet blötes väl i det sålunda uppblandade vattnet, samt urvrides och upphänges till torkning i friskt luftdrag. När det hunnit torka är det äfven blekadt, och röjer icke minsta lukt af terpentin. Skyddsmedel för odlingsväxter emot mask. Af AvcGustE och EMIL BuRNAT. (Bulletin de la Societe industrielle de Mulhouse 1866.) De flesta landtbrukare hafva sig numera bekant att växter i allmänhet skyddas emot mask (insektlarver) allrabäst genom de fåglar, som efva af insekter och insektlarver; och man söker ej heller numera, såsom förr, att bortskrämma eller förfölja sådana fåglar. Ett par landtb rara Vid Vavav her Jm far nh san me TTi Lr RAR — ch br DH AA